Krisen för Folkets hus har blivit akut

Nästa år fyller Hargshamns Folkets hus-förening 90 år. Föreningen bildades 1921 och fastigheten stod färdig 1926. Sedan dess har det röda huset, för dagen vackert inbäddat i frost, varit ortens samlingspunkt.
– På den tiden hade Hargshamn 3 600 invånare. Här fanns en jätteindustri med båtbyggeri, hamn, två-tre kaféer...
– Nu är vi 350, säger föreningens ordförande Kerstin Karusseit.
Hon, Åsa Sylwe och Eleanor Rosén är några av dem som kämpat för att ge Folkets hus-föreningen en nystart de senaste tre åren.
– Vi har haft jättemycket aktiviteter och har årliga evenemang som börjar bli riktigt välbesökta som midsommarfirandet. Men det är folk utifrån som kommer. När vi har ordnat lokala arrangemang är det på sin höjd 30 personer, berättar hon.

Glädjen över huset och möjligheterna lyser igenom. Det ideella arbetet har varit oerhört roligt, men när gensvaret är klent tryter orken till sist.
– Om inte Hargshamnsborna vill komma, varför gör vi det här då? Att roa utomstående är inte syftet. Syftet är att hålla Hargshamn levande.
Vid förra årsmötet fattades ett beslut om att lägga ner föreningen om det inte blir bättre. Ett sådant beslut till vid årsmötet nästa år och nedläggningen är ett faktum, även om det är något man vill undvika i det längsta.
Mest akut är det att hitta två nya styrelseledamöter som kan ersätta Kerstin Karusseit och Eleanor Rosén som slutar. Utan en fullständig styrelse med fem ordinarie ledamöter går det inte att fortsätta.
Men även ekonomiskt finns det stora problem. Förra året när uppvärmningskostnaden gick på 90 000 kronor gjorde man en förlust på 30 000.
– Som det ser ut nu klarar vi oss till nästa höst, sedan går det inte längre och det enda vi kan göra då är att stänga av värmen. Och gör vi det går huset sönder, säger Kerstin Karusseit.

Ibland har de funderat på om det är Folkets hus-stämpeln som stjälper föreningen. Egentligen fungerar byggnaden mer som en bygdegård med fina lokaler att hyra ut. Verksamheter finns för alla åldrar, sagostunder för barnen, biljard för ungdomarna i källaren, böcker att låna från gamla biblioteket, danser för de äldre med mera.
Ett önskemål är mer stöd från kommunen, om inte i form av bidrag så på annat sätt.
– Man hör ju att det är brist på lokaler och man skulle till exempel kunna förlägga möten och annat här som en tjänst till oss i bygden. I stället glömmer man alltid bort Hargshamn när det händer något som Östhammars musikvecka, säger Eleanor Rosén.
Hon hoppas att de 82 andelsägare som faktiskt finns ska engagera sig mer i huset och vara villiga att ställa upp när det behövs. Fast grundproblemet, ortens storlek, är svår att göra något åt.
– Allt handlar egentligen om att vi är för få. Vi hoppas ju att det ska flytta hit folk men det tar nog några år och frågan är om vi har råd att överleva till dess, säger Kerstin Karusseit som trots allt fortsätter att hoppas.

På att nya krafter ska orka ta vid och på en mer hållbar, långsiktig lösning på ekonomin. Inför torsdagskvällens möte om framtiden har hon skrivit: ”Det är i Folkets hus det händer; födelsedagar, jubileum, loppis, auktioner, danser, möten, informationer ... Folkets hus har hållit Hargshamn levande i 89 år! Låt det bli 90 och mera!”

Fotnot: Ikväll, torsdag 18 november, kl 18.30 hålls ett möte om Folkets husföreningens framtid i Hargshamns Folkets hus. Mötet har rubriken: Vad händer med Folkets hus?