Konstrundorna i de två kommunerna öppnades på långfredagen och avslutas under annandag påsk.
Konstrundorna har flera olika arrangörer. Nyfikna besökare har därmed ett stort utbud av konst att välja mellan när de ger sig av på slingringa vägar för att leta upp utställningslokalerna.
Det är lätt att hitta rätt till utställningsplatserna. Det är bara att följa skyltarna som arrangören spikar upp och dessutom har många utställare egna skyltar.
UNT berättade i påskaftonen tidning om invigningen av Konst på väg i Tierp där ett 70-tal konstnärer visar sin konst.
På påskaftonen gjorde vi en rundtur i Östhammars kommun och började på Herrgårdsområdet i Österbybruk för att sedan köra söderut mot Gimo och Östhammar.
De flesta av Österbybruks 1700-talsbyggnader används flitigt som utställningslokaler. I Österbybruks kyrka, invigd år 1735, framhävs den vackra guldförgyllda predikstolen liksom den karolinska barocken.
Här har ett stort antal montrar placerats i kyrkgången och framme vid altaret, med broderier på. De flesta är gjorda av barn i bygden.
Gunnar Ahlbäck, Morkarlabo och en av dem som betytt mest för att nyckelharpan fick sin nyspridning i landet, berättar om broderierna för besökarna. Det var Gunnars hustru Christina som i ett skolprojekt ledde broderiarbetet med skolelever.
Uppgiften var att brodera det man tycker mest om på orten. Även äldre upp till 90-årsåldern har deltagit.
I herrgården ett stycke härifrån är metallkonstnären Pär Forsgren en av utställarna. I Bruno Liljefors ateljé, som man ser från fönstren, visar hans sambo Lina Söderberg ut, även hon metallkonst.
– Jag är i min egen lilla värld i det konstnärliga skapandet. Så här skulle världen kunna se ut om man byggde sina egna saker, säger han och fäster blicken på en lampa som man kan ha i trädgården och på en kontorsstol i äldre stil som har placerats mitt i utställningsrummet.
Från herrgården tar man sig på någon minut upp till keramikverkstaden där keramikern Christina Larsson visar purfärska vinglas hon gjort av porslin och stengods.
Hon har varit med i Konstpåsk från början och minns det allra första året:
– Konstutbudet var rikt och varierat, men det enda som fanns i serveringsväg var ett korvstånd, ler hon.
Nu serveras många anrättningar på området, mer än konst.
Gimo är den ort där antalet utställare minskat sedan orangeriet vid herrgården för några år sedan inte längre använde byggnaden som utställningslokal.
Men Gimo får sin beskärda del genom Lisvor Mattsson och Mari Melin som visar grafik och måleri i Knutmassomuseet.
– Jag jobbar mest med grafik, men blandar gärna olika tekniker. På mina oljorna fastnar främst hus, säger hon när en grupp besökare kommer fram och är ivriga att ställa sina frågor.
Nästa stopp på vägen mot Östhammar är Börstils församlingshem där 18-åriga Lisa Broms visar bilder av människor, främst porträtt. Hon går andra året på gymnasiets samhällsvetenskapliga program och vet inte hur mycket hon kommer att satsa på konst i framtiden. Psykologi är ett ämne som drar starkare.
– Jag vill experimentera med det konstnärliga uttrycket. Jag låter färgerna flyta, ansikten och människor blir ofta antydda, abstrakta. Jag vill inte ha så mycket detaljer i bilderna, säger Lisa som främst arbetar med akvarell och gouache, täckande vattenfärg, förklarar hon.
På Galleri Fröja i Östhammar väntar Gijs Weijer på dagens första besökare.
– När det är konstpåsk i Östhammar ska alla ut och titta, konstälskare och även de som normalt inte går på utställningar. Ett otränat konstöga ser nog tyvärr inte värdet i mina bilder och kanske hade längtat efter föreställande landskapsmåleri. Jag attraheras av maskar och tentakler, organiska former som bröllopstårtor, ljuskronor och fontäner, säger han och förklarar sig vidare:
– Alltså kroklinjiga former eller fritt formulerade former. En stil där grädden tillåts rinna naturligt från tårtans högsta punkt till den nedersta.