Frågan om pojkens rätt till skolskjuts från både mammas och pappas adresser har vandrat genom flera instanser. Kommunens nej överklagades till förvaltningsrätten, som gav pappan rätt. Men nu har alltså kammarrätten dömt till kommunens fördel.
Tvisten gäller skolskjuts till en tonårspojke, som bor varannan vecka hos pappan, som bor 3,5 kilometer från närmaste busshållplats.
Kammarrätten slår fast att det är adressen som eleven är skriven på som ska räknas som barnets bostad, i det här fallet mammans.
I brist på prejudicerande domar har man tittat på andra kammarrättsdomar och med hjälp av dem kommit fram till att kommunens beslut att neka resor från pappans hem inte strider mot lagen.
– För mig är det helt självklart att min son har två likvärdiga hem. Jag konstaterar också att det är ett "pappaproblem" det här, då barn oftast är skrivna hos mödrarna efter en skilsmässa, säger pappan i fråga, som vill vara anonym.
Grundskoleelever har rätt till skolskjuts även om de har växelvis boende, men det gäller inte för elever vid gymnasieskolor, då det betraktas som en frivillig skolform. "Denna frivillighet bör vara skälet till att kommunens ansvar minskar och det personliga ansvaret ökar i fråga om elevresor", står det i kammarrättsdomen.
I förvaltningsrättens tidigare dom bortsåg man dock från att gymnasiestudier är frivilliga och menade i stället att principen om växelvis boende är fast förankrad i lagstiftningen. Enligt förvaltningsrätten är även gymnasieelever i behov av båda föräldrarna och att barnen ska anses ha två likvärdiga hem.
En ledamot i kammarrätten uttrycker en avvikande mening och ville döma till pappans fördel. Hon menar att det inte finns lagligt stöd för att begränsa skolskjutsen till den bostad där eleven är folkbokförd. Ett barn som växelbor har två hem och i så fall bör kommunen säga ja till bussresor från båda adresserna, menar ledamoten.
Lisbeth Bodén, chef för sektor bildning i Östhammars kommun, välkomnar att kammarrätten nu dömt till kommunens fördel.
– För oss på Östhammars kommun räcker det med kammarrättens dom, den betraktar vi som prejudicerande. De här frågorna dyker ju upp lite då och då och man kan behöva vägledning i besluten, säger hon.
För att målet ska tas upp av Högsta förvaltningsdomstolen krävs ett överklagande och att domstolen beviljar prövningstillstånd.