Den senaste tiden har opinionen i kärnkraftsfrågan börjat svänga i Sverige efter händelserna i Japan. 64 procent är emot en satsning på nya kärnkraftverk, enligt en färsk Sifo-undersökning med 750 tillfrågade. Samtidigt har frågan om omhändertagandet av det använda kärnbränslet, som måste förvaras åtskilt från människa och miljö i 100 000 år, tagit fart. Kärnkraftsindustrins valda metod har ifrågasatts av flera forskare och inte ens i SKB:s styrelse var enigheten total om att man skulle lämna in ansökan den 16 mars om att få bygga slutförvaret i Forsmark.
Miljöminister Andreas Carlgren (C) har i nuläget inget att säga om SKB:s metod och den ansökan som har lämnats in.
– Statens roll är att genom Strålsäkerhetsmyndigheten och miljödomstolen kontrollera om det här förslaget kan få godkänt, och det vet vi inte ännu.
Hur ser du på att Sverige sedan 1970-talet valt att satsa så mycket på kärnkraft utan att veta hur man ska ta hand om kärnavfallet?
– Det är en av de invändningar som jag och många andra länge har haft, och det är självklart att man i grunden skulle ha haft utgångspunkten att man löser problemet innan man skapar det.
Det har i debatten ofta hävdats att kärnkraftsindustrin genom de avsatta pengarna i Kärnavfallsfonden dominerar forskningen om slutförvar vilket ger begränsat utrymme för oberoende forskning. Men Andreas Carlgren försvarar den ordning som gäller.
– Det finns gott om medel också för oberoende forskning. Men grundfrågan är ju om det ska vara skattebetalarna som tar över ansvaret för att finansiera det stora arbetet med att ta fram en lösning. I Sverige finns en bred, politisk uppfattning om att det är kärnkraftsindustrin som har det ansvaret.
Den borgerliga regeringen beslutade år 2009 att man skulle häva stoppet för ny kärnkraft och tillåta industrin att ersätta gamla reaktorer med nya.
Är det ansvarsfullt gentemot framtida generationer att fortsätta satsa på kärnkraft med tanke på osäkerheterna kring avfallshanteringen?
– Vi satsar inte mer på kärnkraft i Sverige i dag, utan vad som framför allt sker är en minskning av kärnkraftsberoendet genom en kraftig utbyggnad av förnybar energi. Däremot tycker jag att det är moraliskt riktigt att den generation som drar nytta av kärnkraften också tar ansvar för att hitta en lösning på avfallsproblemet. Kärnkraftsindustrin har det ansvaret.
Regeringen ska runt år 2015 ta beslutet om tillstånd för slutförvaret i Forsmark. Varför så bråttom, vore det inte bättre att invänta ny forskning och förbättrad teknik?
– Det avgörande för mig är att kärnkraftsindustrin tar sitt ansvar och presenterar en lösning.
– Nu ska den bedömas av myndigheterna, och vi vet inte alls ännu om det är en lösning som får godkänt. Så säkerheten kommer att vara överordnad kravet på hastighet.
Andreas Carlgren tror att kärnkraften kommer att betraktas som en historisk parentes om 100 år, trots att regeringen öppnar för en förlängning av kärnkrafts-eran.
– Kärnkraft är och kommer att vara en parentes i svensk energihistoria, och om 100 eller 150 år kommer man att se att det är förnybar energi som världens energiförsörjning vilar på.
Förbudet mot ny kärnkraft har ni ändå tagit bort. Ser du ingen risk att penningstarka investerare väljer att satsa på kärnkraft i stället för på förnybara alternativ?
– Det är tillåtet ansöka om att byta ut en gammal reaktor mot en ny, men på det villkoret att man vare sig direkt eller indirekt får några subventioner från statens sida.
– Dessutom får kärnkraftsindustrin ta ett mycket större ansvar för kostnaderna om en olycka skulle inträffa. Det betyder i grunden helt nya villkor för kärnkraftsindustrin, och de får ta ställning om man vill ansöka om att byta ut någon gammal reaktor. I dag förefaller inte det inträffa.
Om man vänder på steken – framtidens reaktorer ska enligt förespråkarna kunna utvinna betydligt mer energi från kärnbränslet, vilket skulle minska behovet av att hålla kärnavfallet åtskilt från 100 000 år till i storleksordningen 1 000 år. Varför är det inget alternativ?
– Det var redan på 1970-talet som det fattades ett politiskt beslut om att inte satsa på upparbetning, utan i stället fokusera på att hitta en metod för direktdeponering av det använda kärnbränslet. Beslutet grundades på önskan om att inte bidra till spridningen av främst plutonium som kan användas vid bombframställning.
Vad händer med ett slutförvar i Forsmark i fall teknikutvecklingen inom 50 år visar att man på ett kommersiellt sätt kan utnyttja delar av den energi som finns i kopparkapslarna?
– Det är omöjligt att göra en bedömning nu. Det är en fråga som får hanteras om den uppstår.