Kallblod slet i djupa myllan
Det traditionella jordbruket uppmärksammades under lördagen i Morkarla. Där träffades medlemmar från Ardennerklubben och Föreningen Nordsvenska Hästen för att plöja och prata med likasinnade.
Rolf Arvidsson plöjer med sina hästar Dolly och Astor.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
- Neej ...
- Jo, men gör det!
Lena Eriksson håller ett stadigt tag i plogen, medan Rolf Arvidsson går bredvid och instruerar. Framför dem lunkar de stora ardennerhästarna Dolly och Astor taktfast framåt.
Att hålla rätt på både plog, hästar och fötter är inte lätt, speciellt inte när framfarten försvåras av de vågor med jord som läggs upp framför fötterna. Lena Eriksson får därför koncentrera sig på plogen och Rolf Arvidsson håller i tömmarna, medan ekipaget rör sig över fältet.
Det är fjärde året som kallblodsplöjningen hålls. Arrangörerna, Ardennerklubben och Föreningen Nordsvenska Hästen, anordnar sådana här träffar två gånger om året - plöjning på hösten och harvning på våren. De flesta som är på plats med sina hästar använder dem inte till jordbruksarbete utan inom skogsbruket. Där är hästen ett pålitligt arbetsredskap som alltid startar.
Cecilia Hamilton är en av initiativtagarna till träffen och hon har tagit med sin nordsvensk. Liksom de andra plöjer inte hon heller hemma, utan ser det mer som en chans att testa plogkunskaperna och träffa likasinnade.
- Det här är ett kul tillfälle att prova på. Sedan är det kul att träffas också, vi åker ju inte och tävlar och så.
Nej, några sedvanliga tävlingshästar är kallbloden inte, de är bäst på att arbeta. Ett vältränat kallblod, eller brukshäst som de också kallas, kan dra flera ton efter sig. Men på åkern i Morkarla är jorden alldeles för tung för en ensam häst, till och med i par får hästarna arbeta hårt.
Rolf Arvidsson har kört sex varv med sina bjässar och svetten börjar tränga fram genom deras tjocka pälsar, men för den som styr är det inte lika jobbigt. En välbalanserad plog ska vara lätt att köra, det är hästarna som ska göra det tunga jobbet. Men det bonden inte har i muskelstyrka får han ta igen i huvudet.
Enligt Rolf Arvidsson är det "en hel vetenskap" att plöja. Det gäller att veta vilka bultar som ska skruvas åt och i vilka hål de ska sitta, allt beroende på vilket djup och bredd fårorna ska ha, vad det är för jordart och vilket motstånd som krävs.
- Att starta plöjningen och att avsluta är det svåraste, att göra själva rygguppläggningen. Det är viktigt att det inte kommer ogräs emellan, förklarar han och syftar på "ryggarna" av jord som plöjs upp.
- Plöjning är jäkligt svårt, att harva kan vem som helst.
Någon som har fått grepp om både teknik och tömmar är Lena Eriksson. Mot slutet av plöjningsvarvet går hon själv och plöjer, med hyfsad kontroll över både plog och hästar. Rolf Eriksson går bredvid och ger henne en kort applåd.
- Det var ju duktigt gjort!
- Det var jättekul, svarar en rödrosig Lena Eriksson.
Så jobbar vi med nyheter