Österbybruk är höljt i en tjock vit decemberdimma, temperaturen ligger strax över nollan och från skyn singlar det då och då ner små skvättar. Stordammen är täckt av en gråvit is och den omgivande bruksmiljön är för dagen målad i gråskala. De neonorange handtagen på ispikarna som Håkan Andersson håller i är ett färgglatt undantag. Han har tillsammans med Roger Eriksson och Bo Ericson snörat på skridskorna på fötterna och packat ryggsäckarna med nödvändig utrustning och lite fika för en förmiddag på isen.
Som medlemmar i Östhammars skrinnare missar de inte gärna en stund på isen. Under torsdagen åkte de på i princip samtliga sjöar kring Österby och Örbyhus och det gick bra att åka överallt. I alla fall för de rutinerade i gänget.
– Det var några som var med som inte ville gå ut när isen var tunn upp mot land. Man måste fresta med ispiken hela tiden. Men det är alltid en bedömning det där och det är alltid lite osäkert om man har med sig någon som är oerfaren, säger Bo Ericson.
Isen på Stordammen denna dag får ett gott betyg, men den är tunn:
– Det är lite lömsk is, den är ungefär elva centimeter, med fyra centimeter kärnis och en del stöpis. Stöpis är det längst upp när det snöat och den töat och frusit. Så länge det är kallt och isen ligger går det att åka, säger Bo Ericson, som själv är ute och åker på isarna runt 30–40 gånger per vinter.
Upplandsisarna har redan åkts av skrinnarklubbens medlemmar ett par gånger redan denna vinter, men dagen innan julafton kan det vara svårt att få med sig folk. För Bo Ericson och Roger Eriksson är det i det närmaste en institution att åka just i dag. Sedan 25 år tillbaka har de snörat på sig skridskorna för att åka på någon av isarna i kommunen. De tre tar ett kort snabbt varv på isen inför kameran och för att hålla värmen i det råkalla vädret. De glider elegant fram på led och det rören raspar när de skär isen. Att stå på skridskorna i naturen och känna farten isa i kinderna är en del av upplevelsen menar Roger Eriksson.
– Det är skönt att vara ute, man känner sig nöjd efteråt. Men att åka skridsko är till stor del en rörelseglädje. Som många meningslösa aktiviteter som cykling eller skridskoåkning, just det här att man kommer in i en takt och rör sig rytmiskt, säger han.
– Och lite kontemplation, fyller Bo Ericson i.