En natt i slutet av november i fjol slog lågor upp från Håkan Pettersson museum i idylliska Rasten. Lyckligtvis är hans bror bosatt i närheten och kunde larma om att byggnaden eldhärjades. Utan broderns insats hade Håkan Petterssons livsverk försvunnit i lågorna. Nu lyckade man rädda stora delar av samlingen som det tagit 50 år att få ihop.
Byggnaden totaltförstördes i branden som visade sig vara anlagd. En sådan katastrof skulle kunna få vem som helst att ge upp men Håkan Pettersson vill fortsätta att sprida glädje genom Calle Jularbos musik. Med hjälp av många ideella krafter, ett förstående försäkringsbolag och stöttning från Östhammars kommun kan Håkan Pettersson slå upp portarna till det nya Jularbomuseet under hösten.
– Jag hoppas kunna öppna i början av oktober. Men först måste vi få hit alla föremålen igen och det tar en jäkla tid, säger Håkan när han bjuder på kaffe och bulle i bostadshuset intill museet.
Redan som tolvåring fastnade han för Calle Jularbos förmåga att hantera dragspelet. Så när klasskompisarna i Österbybruk kom hem med plattor av Beatles och Stones var Håkan på jakt efter stenkakor med dragspelskungen.
– Det var ingen som retade mig för det. Jag har fått höra efteråt att de kände att jag menade allvar med min passion för Calle Jularbos musik.
Håkan blir lyrisk när han talar om Jularbos visskatt och musikalitet.
– Herregud, vilken musik, tänkte jag första gången jag hörde honom spela. Man hör direkt på anslaget att det är Calle Jularbo. Det griper tag i en från första tonen, säger Håkan.
50 års samlande har resulterat i runt 3 500 föremål. Det är en massa skivor förstås och fotografier, affischer, orkesterkataloger, scenkläder, instrument och mycket annat som ska rymmas i det nya 140 kvadratmeter stora museet. Det är dubbelt så stort som museet som brann ned i höstas.
– Här kan jag ta emot busslaster med besökare. De får önska låtar och lyssna på föredrag. Calle Jularbos musik sitter i folksjälen och en del får tårar i öronen när de får höra honom spela igen, berättar Håkan.
Dyrgripen i samlingen är en nyckelharpa som riksspelmannen Eric Sahlström lät tillverka och skänkte till Calle Jularbo 1954.
– Det hade varit en mardröm om den brunnit upp, säger Håkan.
Han är bekant med släktingar till den högproduktive dragspelaren och en del av föremålen har familjen skänkt eller låtit deponera till Håkans museum.
– De tycker förstås att det är roligt att jag gör det här, säger Håkan som fortfarande har några luckor i sin samling.
– Jag saknar några skivor. Fler autografer, affischer, scenkläder och instrument finns det också plats för.