Sammanlagt fyra gånger under våren bjuder jazzklubben Roslagen Swing and Sweet på jazzkvällar. På fredagskvällen var det nummer två i raden när Hökhuvuds bygdegård i Uppskedika gästades av finfrämmande. Efter sedvanlig middag äntrade den amerikanske världsgitarristen Frank Vignola scenen tillsammans med pianisten Kjell Öhman, gitarristen Erik Söderlind, basisten Kenji Rabson och Leif Gus Dahlberg på trummor.
- Frank Vignola håller helt enkelt världsklass, och resten av bandet går sannerligen inte av för hackor det heller. Det känns fantastiskt kul att kunna erbjuda det här, säger jazzklubbens ordförande Guy Eriksson med ett leende i den första pausen.
Lyckliga leenden var det förresten gott om den här fredagskvällen, både på scenen och bland publiken som uppgick till ett 100-tal. Frank Vignola och det svenska stjärnskottet Erik Söderlind jammade loss rejält på sina gitarrer anförda av ett kompband som stortrivdes. Och publiken var med på noterna när musikerna turades om i solopartierna.
- Det är en verklig toppenkväll det här, skickliga musiker och ett härligt sväng, säger besökaren Anita Saarinen från Östhammar som tillhör stamgästerna vid jazzklubbens konsertkvällar.
- Jag tycker om musikstilen, jazzen har något speciellt, säger hon.
Det faktum att Östhammar inte har en ordentlig konsertlokal gör att jazzklubben lägger sina arrangemang på flera olika lokaler i kommunen, den här kvällen alltså i en liten bygdelokal ute på den riktiga vischan.
- Visst kunde det vara kul med en större konsertlokal men å andra sidan är det skoj att kunna bidra med lite liv ute i småorterna också, säger Guy Eriksson.
I Hökhuvuds bygdegård, som byggdes 1933, bedrivs året om en rätt livlig verksamhet med allt ifrån kalas till revyer. Kenth Andersson, som är medlem i både bygdegårdsföreningen och jazzklubben, tycker att bygdegården fortfarande fyller en funktion.
- Det är alltid viktigt med samlingspunkter för både unga och gamla, det stärker gemenskapen och sammanhållningen. I min generation är man uppväxt med det tänkandet, menar han.
En grupp från bygden, både äldre och yngre, driver runt bygdegårdsföreningen.
- Hittills har det fungerat bra men visst krävs det en hel del ideellt arbete, säger Kenth Andersson.
Amerikanen Frank Vignola trivdes bra han också, trots att miljön kändes rätt avlägsen hemstaden New York och Manhattan.
- Jag stortrivs att vara i Sverige. Och lite skog är jag inte rädd för trots vargvarningarna jag hört, säger han med ett leende.