Järngjuteriet i Alunda lämnar spår långt fram i tiden
I två år har det lilla järngjuteriet i Alunda arbetat med modellen och tillverkningen av kopior av lerurnor till Örbyhus slott. Nu är de på plats i slottsparken.
— Vi fick de gamla urnorna 2002 och sedan dess har vi arbetat med uppdraget, säger Göran Mattsson, en av ägarna till Alundagjuteri.
Bara modellen inför själva gjutningen tog tid att ta fram. Den fick göras i plast och vissa av detaljerna på urnan fick tas fram i bly och i aluminium för att klara av påfrestningarna inför tillverkningen av drygt 80 urnor.
Ett ton i timmen
För några veckor sedan var alla urnorna färdigtillverkade och nu står de på plats. I minst 300 år framåt.
— Man kan behöva bättra på färgen med jämna mellanrum, men själva järnet håller länge, säger Mia Mattsson.
Det är hon, hennes man Göran och hans bror Bosse som driver järngjuteriet. Hon håller i butiken och det är hon som målar det som gjuts. Göran och Bosse gjuter godset, något som sker var sjätte vecka.
Då är det full fart i gjuteriet. Den stora ugnen sväljer ett ton råmaterial i timmen, så det gäller att vara snabb.
Då är det populärt bland besökare att komma och titta på hur det går till att gjuta.
Lönsamt trädgårdsintresse
Men det är inte bara till slottsparker som Mattssons gjuteri tillverkar gjutjärnsgods. Tack vare ett tilltagande trädgårdsintresse hos det svenska folket är det många branscher som gynnas.
Järngjuteriet i Alunda är en verksamhet som kunnat dra nytta av trädgårdstrenden. Urnor, krukor och detaljer i gjutjärn till trädgården säljer bra.
— Det är ett beständigt material som håller länge. När föräldrar köper något i gjutjärn kan det vara bra om barnen tycker om det också, det kommer ju att gå i arv, säger Mia Mattsson och skrattar.
Utanför det lilla gjuteriet i Alunda ligger stora högar, i de största ligger gammalt järnskrot. För det gjutna godset innehåller 70 procent återvunnet material och 30 procent rent tackjärn.
Alla tre tycker det är roligt att arbeta med gjutjärn.
— Man sätter verkligen spår för generationer framåt. Det är sporrande, säger Göran Mattsson.
Så jobbar vi med nyheter