"Jag har dansat på det legendariska dansgolvet "

KRÖNIKA. "Vi åker fram till Plan..." Så har man alltid sagt i Norrskedika när man åkt till idrottsföreningens byggnad som fungerat både som danspalats, mötes-, förenings- och samlingslokal och som lika mycket varit serviceanläggning åt idrottsfolket, för att bara nämna något.

Själv åkte jag fram till Plan för att dansa på det legendariska, ja historiska dansgolvet! Inte bara en dans utan massor av danser... Ja, hm, tills ena knät ville annat. Dansgolvet förvred mitt huvud och mina sinnen när Olands Bugg & Swing i Alunda hade nybörjarkurs i bugg, och redan första kvällen på buggkursen var stämningen lyrisk.
Kvinnan och mannen bredvid förklarar genast att vi står på ett heligt dansgolv, på ett riktigt, riktigt fint och stort dansgolv.

Ta mig tusan, det förpliktar. Inte minst om man som undertecknad nästan aldrig stått på ett dansgolv, aldrig tagit ett danssteg och aldrig heller hajat det här med dansskor.
Turerna avlöser varandra i ett hetsigt tempo. Fri vänstersnurr. Hållen vänstersnurr. Fri högersnurr. Handbyte bakom rygg. Jag vrider och tänjer armbågen, för höger hand över mitt huvud, får tjejen att gå bakom min rygg samtidigt som jag släpper min vänsterhand, markerar en broms vid min vänstra sida och får tjejen att göra ett högervarv... Eller hur var det nu man skulle göra...

Ja, jag finner buggen på Plans heliga dansgolv. Svävar hänfört i dansens virvlar. Glömmer det onda i ena knät, vägrar att känna efter. Smärtan får göra sig påmind veckorna efter.