Samantha Widerholm sände live på Facebook om sin vardag, och fick över 6000 visningar.
Hemtjänsten i Östhammars kommun är i gungning. Allt fler röster hörs protestera mot den planerade omorganisationen. Ivo-anmälningar finns från både Alunda och Öregrunds hemtjänstgrupper.
Kanske ropar Öregrundsgruppen högst, eller i alla fall tydligast. Två som jobbar här är Samantha Widerholm och Johanna Eriksson.
De vänder sig mot att omorganisationen inte är förankrad hos personalen och ifrågasätter den planerade resurspoolen. De har en upplevelse av att arbetsledningen försöker få in mer jobb i ett redan pressat schema.
Det handlar bland annat om den så kallade "gråtiden" det vill säga den tid som går mellan besöken hos de äldre. De anställda känner sig kontrollerade.
– Cheferna ifrågasätter hela tiden vad vi gör. Det handlar ju om tid när vi kanske måste hämta medicin som tagit slut, ringa en anhörig eller helt enkelt ta en kisspaus, och det sistnämnda vill man inte alltid göra hemma hos brukarna eller i en snödriva, säger de.
Upprördheten över att inte få komma till tals innan beslut fattas går inte att ta miste på. Hur resurspoolen ska fungera är det ingen som vet riktigt, mer än att den ska stötta upp när det saknas personal.
– Vi ser att stressen ökar och det drabbar de äldre. Om cheferna frågat oss, hade vi kunnat säga till dem att vi borde jobba i små grupper istället, där vi lär känna våra äldre och kan ta hand om dem bättre, säger Samantha Widerholm.
Samantha lade nyligen ut en 18 minuter lång livesändning på Facebook där hon berättar om sin vardag och formulerar sin kritik. Och gensvaret blev massivt. I skrivande stund har hennes live över 6 000 visningar, 84 delningar och 103 kommentarer.
– Jag tänkte att det må bära eller brista, men nu går jag ut offentligt med kritiken! De får väl ge mig sparken då, men så här kan vi inte fortsätta. Utvecklingen går åt fel håll, det behövs förändring, säger Samantha Widerholm.
– Jag fick verkligen stöd. Man kan ju konstatera att det är många som tycker som jag, folk har fått nog, säger hon.
Just idag har hon kollegan Johanna Eriksson med sig när vi ses på Adas kafé i Östhammar, några timmar innan de två ska gå på nästa pass.
De som är kritiska har inte alltid velat uttala sig öppet. Många är tysta och knegar på. Om det betyder att de är nöjda eller inte är svårt att veta. Men Johanna Eriksson och Samantha Widerholm säger att deras kritik delas av många andra.
– Vi vet att det finns en tystnadskultur. Man vågar inte säga vad man tycker, helt enkelt, säger Samantha.
För egen del tog hon konsekvenserna av att hemtjänstyrket är stressigt och krävande och sade upp sig från sin fasta tjänst för tre år sedan.
– Som vikarie kan jag själv styra över mina arbetstimmar. Känner jag att jag inte orkar ta ett pass, säger jag helt enkelt nej. Men för det mesta jobbar jag heltid. Jag älskar ju mitt jobb.
Johanna Eriksson arbetar deltid för att hinna med småbarnslivet.
Johanna Eriksson jobbar deltid för att orka med livet som småbarnsmamma.
– Jag arbetar 73 procent och enbart kvällstid. Det sliter på en att hinna med 20-talet besök per pass och köra långa sträckor. Samtidigt försöker man låta bli att visa hur stressad man är för den man ska hjälpa. Men det är svårt, ibland har vi 8 minuter på oss att värma en tallrik mat i mikron. Sen snabbt iväg till nästa person, säger Johanna.
De är mest rädda för att inte hinna vara medmänniska.
– Vi är kanske de enda besök de här gamla har, man vill ju att det ska kännas så bra som möjligt, säger de.