Vi bläddrar oss fram genom de två tjocka pärmarna. En snabb uppskattning visar att det kan röra sig om mellan 400–500 jul- och nyårskort. Det äldsta från slutet av 1800-talet. Det yngsta från 2000-talet.
– Själv tycker jag bäst om de gamla, fina korten. Mina favoriter är nog änglarna, säger Ingegerd Lundegård och visar ett kort från tidigt 1900-tal där en liten guldlockig ängel bär handväska.
Just änglar och barn förekommer flitigt på de tidiga korten. Det är vackert och inte så lite idyll. God Jul kan ibland vara ersatt av Fridfull jul eller Angenäm jul. Gott Nytt År står det dock inte.
– Från början hade man särskilda julkort och så skickade man ett nytt kort till nyåret, berättar Ingegerd Lundegård.
På hennes tidiga nyårskort är det därför helt andra symboler som dyker upp. Tjocka, fina grisar är ett vanligt motiv, liksom en säck med guldpengar. Eller en sjöman som styr in i framtiden. Dessutom förekommer det att någon vänder blad på almanackan till nummer ett eller att en vacker kvinna skålar i champagne.
Med tiden förändras korten. Nyårskorten rationaliseras bort och det blir gemensamma jul- och nyårskort.
Kända svenska konstnärer gör entré. Helge Artelius (1895–1989) ritade en mängd julkort från 1930-talet och framåt med runda, goa figurer. Fast enligt en gammal artikel i tidningen Land som Ingegerd Lundegård klippt ut var det Jenny Nyström (1854–1946) som hade rekordet. Närmare 6 000 motiv stod hon bakom.
Enklare och lite mer stilrena kort från 1950-talet har Ingegerd Lundegård också i samlingen. De föreställer Öregrunds klockstapel och kyrkan i snö. Och på nästa sida hittar vi ett kort som doftar 1960-tal lång väg. En realistisk teckning av en flicka som står och bakar. På 2000-talet är det i stället två nallar i vinterskrud som önskar oss God Jul och Gott Nytt År.
Samlingen har varit ett kärt tidsfördriv för Ingegerd Lundegård som egentligen sparar på vykort i största allmänhet.
Hon har haft utställningar med lokala kort förut och var ett tag en flitig gäst på vykortsmässor. Korten uppskattar hon för de vackra motivens skull och för att de är så enkla att samla på.
– Andra samlar på tunga saker men jag kan stoppa mina kort i handväskan.
Skickar julkort gör hon också. Det är en tradition hon inte har en tanke på att upphöra med.
– Med åren har det blivit något mindre men 20–25 stycken skickar jag i alla fall varje år. Jag vill ha den personliga hälsningen och det är trevligt att få det i lådan. Visst ringer man också men det är inte samma sak.