Hon håller lågan tänd i Österby

På lördag den 9 augusti reser sig håret på Marie Gustavssons fräkniga armar. Det gör det varje gång Eldfesten i Österbybruk inleds med det traditionsenliga fackelsimmet till musik vid Simbadets camping.
- Alla bruksare blir lika rörda. Vi är uppväxta med Eldfesten och det är häftigt att veta att andra känner likadant, säger hon.

Bruksare ja. Själv blev Marie Gustavsson Årets bruksare 2008 för sitt intensiva föreningsarbete, en utmärkelse som delas ut av socialdemokraterna i Österbybruk-Dannemora. Sedan dess har många bruksbor gratulerat henne, till och med en och annan "surkärring", som Marie säger.
- Det är ett bevis på att jag gör något vettigt och att det syns att jag gör det.
Listan över Marie Gustavssons engagemang är imponerande: Ordförande i Simbadsföreningen och Österbybruks kulturförening, sekreterare i Knutmassoföreningen och Dannemora förening och hembygdsarkiv samt medlem i Films SK.
Men framför allt är hon motorn bakom Eldfesten, den som är en del av tideräkningen i Österbybruk, precis som jul och midsommar är för andra.

Med vattenshowen och fyrverkerierna liknar Eldfesten inget annat. Den får hela Österbybruk att lysa upp och engagerar stora delar av samhället. Festen startades redan på 1930-talet av Österby simsällskap för att fira avslutningen på simskolan som då hölls vid Simbadet.
- Jag lärde mig att simma här på 70-talet. Det var en plåga eftersom simläraren inte var ett dugg rolig. Sedan byggdes simhallen och i dag vågar inte ungarna lära sig simma om de inte ser botten, säger Marie.
Kanske var det i samband med simhallsbygget som Eldfesten kom av sig, för i slutet av 80-talet hoppade simsällskapet av festen. Ortens ungdomar fortsatte dock att ordna ett eget fackelsim och det fick några bruksare att tänka om. 1993 återupplivades festen av Österby Simbadsförening med Marie Gustavsson som en av de drivande.

- Vill man ha kvar en tradition får man göra något åt det och inte bara sitta och muttra. Jag har nog fått föreningsengagemanget i generna eftersom min pappa var väldigt engagerad i Films SK, säger hon och slår sig ner utanför kiosken på Simbadets camping som hon driver sedan ett par år tillbaka.
Campingen byggdes upp och sköttes först av Simbadsföreningen, men när fler gäster hittade dit blev det för mycket för föreningen och då fick Marie ta över.
- Jag sitter på två stolar eftersom jag är ordförande i föreningen som äger campingen samtidigt som jag hyr och driver campingen, säger hon men verkar inte bekymra sig för det.

I Österbybruk hänger det mesta ihop och ett engagemang leder lätt till ett annat. Resultatet är 33 aktiva föreningar på bara 2200 invånare.
- Österby är en gammal bruksort och i sådana gjorde man saker tillsammans. De flesta vill ju göra något meningsfullt med sin fritid och här fanns inte så mycket annat, säger Marie.
Hon tänder en cigarett men hinner inte ta många bloss innan en holländsk campinggäst bryter in och frågar var man kan få tag i en fågelholk målad som en röd stuga med vita knutar. Holländaren såg en sådan förra sommaren, men minns inte var.

Några mobilsamtal senare har Marie lokaliserat holken. "They have it in Alunda", säger hon och konstaterar att det sociala arbetet på campingen passar henne utmärkt.
- Visst blir det mycket jobb. På somrarna kommer jag vid sju på morgonen och jobbar till nio på kvällen. Men så kan jag också sitta här och fika i en timme om jag vill. Jag är min egen.
Att det blir många långa fikapauser är dock svårt att föreställa sig. Marie Gustavsson är inte typen som sitter still och hon har inga anställda trots att campingen hela tiden växer.

Men hur många gäster den har vet hon inte.
- Du vet jag är lite dålig på siffror och sånt, säger hon och berättar att hon hoppade av gymnasiet i Tierp i första ring.
- Jag orkade inte, det fick lösa sig.
Hur hon stavar sitt eget efternamn är inte heller så noga.
- Du kan skriva med v eller f, vilket du vill! säger hon och verkar road när hon får veta att hon stavar med f i telefonkatalogen.
- Jaså jaha, ja men skriv det då.
Men vad står det i ditt pass?
- Det vet jag inte, men ta v. V blir bra.
I stället för att gå gymnasiet började hon jobba som hjälpreda åt husmor i Kyrkans hus och så småningom blev hon kyrkvaktmästare.
- Jag tänkte alltid att den dagen jag pensionerar mig då ska jag sitta i kyrkbänken som besökare, men jag var ju ute och festade mycket så det var ju lite motsägelsefullt.

I dag är det mindre fest som gäller och mer middagar med vänner som också är föreningsaktiva. Marie Gustavsson frågar sig vad hon skulle göra om hon inte hade allt föreningsarbete.
- Då kanske man skulle hinna skaffa sig barn och man. Fast nu har det varit på mode bland ungkarlarna här att skaffa sig brasilianskor eller thailändskor i stället, och det kan ju vara bra att blanda upp generna lite, säger hon och ler.
Just nu är det campingen som gäller, men hon har funderat över vad mer hon skulle kunna önska sig av livet och i framtiden lockar en egen familj.

- Men det är nog inte lätt att vara med mig, jag har skaffat mig mina egna vanor. Du vet, när man är ung så tar man vad som helst. Men när man blir äldre ställer man krav, även om jag försöker vara tolerant.
Ska hon träffa en man måste det vara någon som låter henne göra lite som hon vill.
- Jag skulle nog inte passa att stå vid spisen särskilt många dagar, säger hon.

Hon håller lågan tänd i Österby

MÖTE MED: Marie Gustavsson vet inte om hon stavar sitt efternamn med v eller f eller hur många gäster hon har på sin camping. Hon vet däremot hur man ordnar en sprakande Eldfest. Receptet stavas engagemang och det har hon mycket av.