I nära 30 år har hon oförtrutet engagerat sig i kvinnors sak i Sverige och utomlands.
Den gamla skolan i Botarsbo mellan Österbybruk och Forsmark är Kirsti Kolthoffs bas, men hon är allt oftare borta än hemma. Just nu är hon engagerad i ett projekt som startats av Sveriges kvinnoråd, Swe Q, som går ut på att arbeta för jämställdhet i sju utvalda kommuner, däribland Uppsala och Östhammar.
– Dels undersöker vi kvinnorepresentationen på olika sätt inom de kommunala partierna. Men också resursfrågan, de skattepengar som kommer kvinnorna till del. Det finns förstås andra aspekter som etnisk tillhörighet, men vi tittar i första hand på kvinnofrågan.
Genom besök i kommunerna tittar de på om det finns utbildningar kring jämställdhet i kommunen och om de jobbar aktivt med olika kvinnoorganisationer. Ett led i projektet är att undersöka hur pass väl de utvalda kommunerna följer EU:s deklaration för jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå.
– Internationellt sägs det att vi i Sverige är jämställda inom riksdag och regering. Men ser vi till tillsättningen av tjänster inom kommuner och landsting varierar den politiska kartan. Som i Östhammars kommun är det kanske inte lika lätt att komma fram som kvinna. Och kvinnlig representation är en viktig demokratisk fråga, säger hon.
För att utvärdera hur kommunerna arbetar med jämställdhetsfrågan bjuds kommunalpolitikerna in till seminarium där de blir utfrågade om deras ställning till EU-deklarationen. Sveriges kommuner och landsting uppmanar alla landsting att skriva under deklarationen, men när de kontaktat kommunerna har det visat sig att få har hört talats om den.
– Landstinget i Uppsala län har skrivit under, men inte politikerna i Uppsala kommun. Genom seminarier frågar vi partipolitikerna vad de gör för EU:s deklaration för jämställdhet. Jag antar att det är ett stort motstånd bland politiker att ta konkreta åtaganden för jämställdhetsfrågan.
När föreningen har kontaktat kvinnoorganisationer i kommunerna har de fått bekräftelse på att det finns ett behov av att syna jämställdhetsarbetet på lokal nivå.
För att utplåna skillnaderna mellan könen behövs politiska åtaganden, menar Kirsti Kolthoff och pekar ut viktiga punkter som hur kommunala tjänster tillsätts men även hur lönerna bestäms. I fråga om lönen jämför hon det när hon jobbade på bank i slutet på 1960-talet. Då fick männen mer i lön med motiveringen att de var familjeförsörjare.
Även om kvinnorna sedan dess har tagit sig in ordentligt i alla nivåer på arbetsmarknaden är skillnaderna i lönekuverten stora mellan könen.
– Jag förstår inte varför kvinnor ska bli sämre betalda än män. Det som fortfarande pågår är en del av en kultur som gör att män får bättre betalt än kvinnor. Att man ser på kvinnor på ett annorlunda sätt.
För att lyfta frågan om löneskillnaderna mellan kvinnor och män har Sveriges kvinnolobby, som fackförbund och partipolitiska kvinnoorganisationer står bakom, drivs kampanjen Lön hela dagen.
Genom uträkningar har de kommit fram till att löneskillnaden mellan män och kvinnor innebär att kvinnor arbetar gratis efter att klockan slagit nio minuter i fyra, varje dag. Sådana kampanjer och temadagar som internationella kvinnodagens behövs för att lyfta fram jämställdhetsfrågan i samhället:
– Jag tror att det bidrar till att bredda opinionen genom att vi når ut till nya föreningar med den här typen av frågor. Jag tror att det blir ett forum för kvinnoorganisationer att samlas och föra fram samma budskap och sina prioriteter.
Kampanjar. Kirsti Kolthoff är kvinno- och fredsaktivisten som har sin bas i Österbybruk. För närvarande undersöker hon hur det ser ut med jämställdheten i bland annat Östhammars kommun och Uppsala.
Foto: Nina Leijonhufvud
”Jag förstår inte varför kvinnor ska bli sämre betalda än män.”
Kirsti Kolthoff
Gör: Freds- och kvinnoaktivist
Engagemang: Ordförande i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, tidigare styrelseledamot för European Women’s Lobby, tidigare ordförande i svenska NGO:s OSSE-nätverk, Internationell kassör och vice president i Womens International League for Peace and Freedom med huvudkontor i Genève och konsultativt status i FN. Var med och startade Sveriges kvinnoråd, Swe Q, 1995 som arbetar för jämställdhet. Arbetade länge som ombudsman inom finansförbudent. Kandiderade för Feministiskt initiativ i EU-parlamentsvalet 2009.
Bor: I den gamla skolan i Botarsbo utanför Österbybruk.
Familj: Två söner, en bor
i Österbybruk och den andra bor i Riga. Farmor till två flickor.