Hinderbanor och knopar utan hinder
De täljer knivar, paddlar kanot och slår knopar, allt efter egen förmåga. - Scoutingen i Östhammar är oerhört uppskattad, men tyvärr finns det allt för få aktiviteter för funktionshindrade, säger Anna Lundberg, mamma till deltagaren Rasmus Nilsson.
Mikael Lindgren visar sin bror Linus Eriksson hur man gör en knop.
Foto: Sanna Casson
När aktiviteterna ska komma igång rullar deltagaren Petter Olsson in i scoutstugan i stället.
- Jag tycker inte om regnet, meddelar han.
Men efter en stund börjar himlen ljusna. Barn, ungdomar, föräldrar och ledsagare genomför stafetter i det blöta gräset, går hinderbanor och får lära sig att göra rejäla knopar.
- Vi plockar bitar ur det vanliga scoutprogrammet och anpassar det efter deltagarnas förmåga. Och jag är förvånad över hur mycket som går att använda. Vi gör allt från att paddla kanot och meta till att tälja knivar. Skillnaden är att vi håller igång lite kortare stunder med de funktionshindrade scouterna, berättar scoutledaren Uffe Sandberg.
I fem terminer har verksamheten funnits på Näsudden i Östhammar. Initiativet kom från Kattis Bankefors som arbetar som ledsagare på korttidsboendet Bojen i Östhammar.
- Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att utbudet av aktiviteter är riktigt dåligt för funktionshindrade i de här trakterna och det ville jag göra någonting åt, så jag ringde upp scoutledaren Uffe Sandberg och på den vägen är det, säger hon.
Alla funktionshindrade är välkomna att vara med i scouterna oavsett handikapp och oavsett ålder. Just nu träffas ett femtontal deltagare mellan ungefär 6 och 22 år på Näsudden i Östhammar fem gånger varje vårtermin.
- Rasmus längtar verkligen efter de här tillfällena. Det är väldigt roligt att se, säger Anna Lundberg och tittar på sin son som koncentrerar sig på att slå en knop runt ett träd.
- Jag är specialist på det här, säger han och skrattar.
Deltagaren Linus Eriksson håller sig lite i bakgrunden och låter sin bror sköta knoparna, men även han gillar scoutträffarna och han har bestämt sig för att prova på att gå hinderbanan med slutna ögon den här kvällen.
Men efter en och en halvtimme är det dags för de svettiga och upprymda deltagarna att packa ihop.
- Drömmen vore om fler föreningar kunde erbjuda aktiviteter för handikappade, säger Anna Lundberg innan hon åker hem med sonen Rasmus, som gärna hade stannat ett tag till.
Så jobbar vi med nyheter