De blir inte de dyraste konstverken på kvalitetsauktionen som pågår den här veckan. Men ur ett uppländskt perspektiv är de två målningarna av Elias Martin bland de mest intressanta. Det menar i alla fall Knut Knutson, chefsintendent på auktionskammaren.
– Motiven är inte förvanskade, de visar hur det var. Det var väldigt få konstnärer egentligen under 1700-talet som är så intresserade av den här sidan av bruken, säger Knut Knutson och tittar på den ena tavlan, som visar motiv med arbetare på bruket.
Målningarna beställdes troligen av dåvarande ägarna av bruket, makarna Peill. Elias Martin gjorde nio målningar från Österbybruk, men bara två har hängt på herrgården fram till våra dagar. Var de övriga finns är lite oklart. De två tavlorna plockades ner från väggarna i herrgården tidigare i höstas. De ägs inte av Bruno Liljefors-stiftelsen, utan tillhör släktföreningen Tham & Tamm, som har haft verken deponerade på herrgården tillsammans med ett hundratal möbler och andra föremål sedan lång tid tillbaka.
Släktföreningen bestämde sig i somras för att donera möbler och föremål, men att flytta de tre mest värdefulla föremålen, tre målningar: tavlorna av Martin, och en målning av holländaren Jan Cossiers. Den säljs nu i veckan på Stockholms Auktionsverk.
– De senaste tio åren tycker vi inte att det har fungerat så bra att ha föremålen deponerade. Vi är missnöjda med hur en del av det har hanterats. Släktföreningens stiftelser har som huvuduppgift att dela ut stipendier, inte att förvalta gamla föremål. Då har vi försökt att balansera de här intressena, säger Richard Tham, styrelseledamot i släktföreningen.
De tre tavlorna har ett sammanlagt utropspris på 850 000 kronor. Pengarna från försäljningen ska användas till stipendier för släktföreningens medlemmar. I Österbybruk vill man inte göra någon stor sak av att målningarna är borta.
– Vi kommer att få högkvalitativa reproduktioner som visar att tavlorna har hängt här. Det är inte samma sak, men vi har vetat hela tiden att släktföreningen har beslutanderätten, säger Eva Wrede på Bruno Liljeforsstiftelsen.
Donationen ska nu användas för att möblera tidstypiska rum och miljöer på herrgården.
– I dag har vi inte någon ordnad möblering, och vi vill göra en presentation av historien på ett mer systematiskt och historieberättande sätt, säger Eva Wrede.