Bara en fem minuter lång färjetur från fastlandet och man hamnar direkt i en Saltkråkanidyll, fast utan kamerautrustning. Blommande syrener och välgödda hästar i en tillvaro ackompanjerad av vågskvalp och vindsus. Vid Djurstens fyr några kilometer från färjeläget blickar Ditte Werner ut över sundet. Knappt en månad har Ditte och hennes man Agne Andersson stått som ägare för marken och husen kring fyren.
– Tidigt i höstas fick vi frågan om vi ville köpa de gamla fyrmästarbostäderna. Det var helt oväntat men ju mer vi tänkte på det desto gladare blev vi. Vi förstår inte riktigt än att vi faktiskt äger det här.
Och det är inte en slump att just makarna Werner/Andersson erbjöds köpa fyrplatsen. De äger redan marken intill och båda vurmar för historia.
– Vi är enormt historiskt inriktade, det är nästan sjukligt! säger Ditte och skrattar. När vi ska hitta på något kul åker vi till ett arkiv. Barnen tycker att det är gräsligt.
Historieintresset har för Ditte tagit sig uttryck i en vilja att lära sig mer om även jordbruk och växter.
– I dagens samhälle är vår kunskap så smal, men vi vet egentligen ingenting om hur saker och ting fungerar. Kan man ingenting om datorer klassas man som knepig, säger Ditte och sneglar på sin första mobil i enklast möjliga modell, inköpt för två år sedan.
– Vi har eget kött från våra fjällkor och jag bakar eget bröd. Man ska ha en medvetenhet tycker jag, men jag är inte präktig. När jag känner att ”äh, nu orkar jag inte baka”, då köper vi bröd i stället.
Ditte Werner är ursprungligen från Stockholm men tillbringade barndomens somrar på Gräsö. Hon läste etnologi på universitetet och specialiserade sig på skärgårdshistoria. Tanken på att doktorera fanns men slogs ur hågen på grund av pendlingsavståndet till Uppsala.
– Egentligen såg jag bara studierna som en språngbräda till Gräsö, säger hon.
Förutom uthyrning av fyrmästarbostäderna kommer Ditte, som sedan 25 år tillbaka jobbat som guide, att ägna sommaren åt visningar av udden, med fyrplats, ladugård och den några år gamla havtornsodlingen.
– Jag hade tankar på att utöka odlingen, men det skulle innebära industrikokning och att jag skulle få stå vid grytorna hela dagen. Det är jag alldeles för rörlig för. Jag vill inte hålla på med samma sak för länge, säger hon och rör sig mot ängen som ska slås.
Någon kaféverksamhet som tidigare funnits vid fyrplatsen blir det dock inte i sommar.
– Vi har räknat jättemycket på det här kors och tvärs. Vi har inte stängt några dörrar men just nu kommer det inte bli någon fikaservering. Det kan hända att någon av flickorna vill öppna kafé senare, men det är för tidigt att sia om ännu. Vi prövar oss fram helt enkelt.
Vinden ruskar om i Dittes hår och sliter i hennes skjorta när hon greppar lien.
– Min syster bor i Bryssel och har valt ett helt annat liv än mig. Men jag ångrar ingenting. Jag är inte världsfrånvänd men jag känner inte den där hetsen att jag måste ha varit i Thailand eller ha den där Volvon. Det här livet räcker gott och väl för mig.
Det här är första delen i vår serie Sommarsnack där du kommer att få möta profiler från Sommaruppland. Nästa vecka intervjuar vi Birgitta Östlund
i Lövstabruk.