Onsdag och dags för språkkurs i Storbrunn. Från vänster Liudmila Sekodnia, Mariia Todirka, Olga Dziubenko, Tetiana Krainyk, Alla Yakusha, läraren Nina Bengtsson och Yurii Vyzhol.
"Utan språket kommer man inte vidare i Sverige." Det säger en av de åtta ukrainare som samlats i Storbrunns lokaler i Östhammar denna onsdag för att lära sig svenska. Sju kvinnor och en man sitter runt ett bord och försöker bilda meningar utifrån ordbilder som läraren Nina Bengtsson delat ut i början av lektionen. Från början var det fler män med, men tre har hoppat av för att de fått jobb.
Det är en kurs i ABF:s regi beställd av Östhammars kommun. Ett sätt att hantera massflyktsdirektivets begränsningar, nämligen specifikt det som säger att de som flyr kriget i Ukraina inte har rätt till SFI, Svenska för invandrare.
Flera kommuner i Sverige tar liknande vägar runt problemet. För de flesta är ändå överens med Olga Dziubenko, språket är nyckeln till framtiden i det nya landet.
Nu ska det sägas att de flesta i "klassrummet" på Storbrunn i Östhammar vill återvända till sina hem. Men många vet inte vad som väntar i byn eller staden de lämnat. Finns husen ens kvar?
– De vet inte heller när det tar slut, det ser ut att bli långvarigt tyvärr, så de ställer in sig på att stanna här länge, säger Nina Bengtsson.
Nina Bengtsson vill inte kalla sig lärare, men hennes språkkunskaper i ukrainska har gett henne rollen ändå. "Det är självklart att ställa upp", säger hon.
Hon är själv ukrainare från födelsen, kom till Sverige för 20 år sedan och är egentligen inte pedagog. Men hon tvekade aldrig att hjälpa till när det stod klart att hennes forna landsmän måste fly.
– Jag kan ju språket, och min filosofi är att man ska lära sig så många ord det bara går, har du orden kan du göra dig förstådd, säger hon.
Kriget är ett givet samtalsämne för alla i rummet. Alla har de anhöriga som blivit kvar, oron finns där, samtidigt som de försöker börja ett nytt liv här och nu. Ofta startar lektionen med att man pratar om läget i kriget, får lite utlopp för sin ångest och frustration.
– Man blir ju lite av en terapeut, erkänner Nina Bengtsson, som själv har två bröder kvar i Ukraina.
Hon skickar runt en barnbok till eleverna och ber dem läsa högt och översätta vad det står. Det tragglas och snubblas över de svenska satserna. Det är en utmaning med alla ändelser och ord som låter helt lika fast de betyder olika saker.
Olga Dziubenko tycker det är svårt att hänga med ibland, men att hon börjar kunna göra sig förstådd. "Ni pratar så fort, ni svenskar!" Hemma i Ukraina jobbade hon som digital designer.
– Jag kan prata lite, men det är svårt att förstå er svenskar, ni pratar så fort, säger Olga Dziubenko och ler lite urskuldande.
Sen säger någon något skämtsamt på modersmålet och alla i rummet blir som fnissiga tonåringar. Förutom språkträningen är lektionen även lite av ett andningshål och en träffpunkt, det håller alla med om.
Vikten av att ge ukrainska flyktingar tillgång till SFI har Liberalerna i Östhammars kommun fångat upp. Gruppledaren Julia Carlström har skrivit en motion till kommunfullmäktige i frågan, där hon konstaterar att det "är ett slöseri med deras (flyktingarnas) liv, hälsa och kompetens, liksom för vårt samhälle".
Språket är nyckeln till framgång i ett nytt land.
Liberalerna vill inte vänta in regeringen utan tycker att kommunen kan ta ett eget initiativ. Att fler lär sig svenska gagnar alla, menar L.
– Många av dem som kommit hit har arbetslivserfarenhet och utbildningar som kan komma till stor nytta i både kommunens egna verksamheter och hos våra företag. Vi har ju behov, säger Julia Carlström.
Och språkeleverna i Storbrunn håller med. Ett arbete skulle göra tillvaron betydligt lättare.
– Vi vill väldigt gärna ha jobb och det är svårt att få arbete om man inte talar språket, mer eller mindre flytande. Så vi kämpar, säger Olga Dziubenko.