De krävs hundratals liter vatten och ett drygt kilo kemikalier för att producera en enda bomullströja. Det får åttondeklassare på Bruksgymnasiet lära sig i en utställning om hållbart mode, som drog igång på onsdagen.
– Tag av er jackan och se efter var den är gjord, säger Anna-Lisa Persson.
Hon är textilvetare och hemslöjdskonsulent, och leder en workshop om hur kläder tillverkas, och hur de kan återanvändas.
På en världskarta får alla placera ut ursprungslandet för sina kläder. De flesta hamnar i Kina, några i Turkiet och Bangladesh.
Anna-Lisa Persson berättar att de som syr plaggen i Bangladesh får en åttondel av levnadslönen, alltså vad de skulle behöva för att ha en viss lägsta levnadsnivå.
– Vad ovärt! säger någon.
Alva Lager reagerar på att det krävs 10–12 000 liter vatten för att producera ett par jeans.
– Jag blev riktigt chockad, jag visste inte att det var så mycket, de är så lätta annars.
Projektet "Stilmedveten" drivs av organisationen Sveriges konsumenter och vill få unga att tänka kring kvalitet, återanvändning och att vara en hållbar modekonsument.
– De som konsumerar absolut mest kläder är unga tjejer, och många handlar nytt varje månad. Både miljöpåverkan och den samhälleliga påverkan är väldigt stor, säger Anna-Lisa Persson.
Enligt henne beror allt handlandet på att kläder är relativt billiga, och blir ett sätt att förnya sig.
– Det är inte slit och släng, utan bär och släng. Man ser inte kläder som en investering, säger hon.
Projektet ge eleverna kunskap om textil och hur den produceras.
– Vi vill att man förstår att det ligger arbete bakom varje plagg, vilken miljöpåverkan det har och att det i produktion finns människor som far väldigt illa, säger Anna-Lisa Persson.
Vet de inte redan det?
– Jag tror inte att man tänker på det när man står i affären.
Varför sluta handla om man vill förnya sig?
– Vi försöker också att ge nya vägar som inte bara handlar om att handla nytt. Man kan gå på second hand, sy om och byta eller köpa tillsammans med kompisar, säger Anna-Lisa Persson.
Maryam Mohammed brukar inte byta kläder med vänner, men delar däremot med sina systrar.
– Det funkar jättebra, i stället för att köpa samma saker, säger hon.
Projektet vill också lära eleverna om konsumenträtt, för att de ska kunna handla kläder med kvalitet och våga fråga i butiken.
– Att ha rätt att reklamera i tre år, det har de flesta inte koll på kan jag säga.
Under utställningstiden arrangeras också modevisning, klädbytarkväll och återbruksträffar.