- Större delen av byggnaden är inaktiv. Det är som att riva vilket hus som helst, förklarar Jan Carlsson, specialist på låg- och medelaktivt avfall vid Svensk Kärnbränslehantering (SKB).
Från början skulle utbyggnaden av SFR inte vara klar förrän 2020. Det skulle i sin tur innebära att man tvingades vänta med rivningen av Barsebäck. Något som Kävlinge kommun reagerat starkt emot.
SKB har därför blivit ombedda av kommunen samt Statens strålskyddsinstitut (SSI) och Statens kärnkraftinspektion (SKI) att undersöka om det går att snabba på bygget. Resultatet ska redovisas i det forsknings- och utvecklingsprogram som kommer nästa år.
För det är en komplicerad process som ska påbörjas.
- Sprängarbetena tar bara några år men innan vi kan börja bygga måste vi undersöka berget, göra säkerhetsanalyser och genomföra en miljöprövning, förklarar Jan Carlsson.
När den nya delen av SFR står klar är tanken att 150 000 kubikmeter rivningsavfall från samtliga tolv svenska reaktorer ska kunna deponeras där. Det innebär att SFR3, som det kallas, blir lite mer än dubbelt så stor som den befintliga anläggningen, SFR1. Bygget ska genomföras i etapper och första etappen kommer mer än väl att rymma rivningsavfallet från Barsebäck.
Tidigare har man också haft planer på att bygga en etapp två av SFR för att få plats med allt låg- och medelaktivt driftsavfall från de svenska kärnkraftverken. Men på senare år har man kommit fram till att det inte behövs.
- Dels har markförvaren ute vid kärnkraftverken tillkommit, dels har man blivit duktigare på att minimera avfallsvolymerna. Den volym vi har i SFR1 nu kommer att räcka under 40 års driftstid och kanske ända upp till 60 år om man väljer att förlänga driftstiden, säger Jan Carlsson.
(UNT Fredag 060922)