– Jag kommer ihåg att vi satt här och pratade om hur vi skulle kunna rädda klubben. Det var väl jag och tre andra gubbar, berättar Kjell Olsson, ordförande i Östhammars filatelistklubb.
Medlemsantalet hade sjunkit stadigt i flera år och låg nu farligt nära gränsen för att klubben helt enkelt skulle dö ut när ingen längre kom på de möten som klubben arrangerade. Men klubben fick en unik chans när de erbjöds att köpa en frimärkssamling som kunde vara värd miljontals kronor. Kjell Olsson och de andra kvarvarande medlemmarna i filatelistklubben ringde upp alla sina gamla filatelistvänner och samlade ihop tillräckligt mycket pengar för att köpa samlingen i utbyte mot andelar i densamma.
I dag har filatelistklubben 35 medlemmar och hälften av samlingen har sålts av till en ordentlig vinst för alla andelsinnehavare.
– Det har gått bra för oss och alla har fått igen sina pengar. Vi auktionerar ut märken ur samlingen vid varje möte och många av medlemmarna har köpt märken till sina egna samlingar, säger Kjell Olsson.
Trots att det var frimärkssamlingen som räddade klubben är det enligt Kjell Olsson andra saker som är viktigare för många av medlemmarna. Östhammars Filatelistklubb träffas varannan vecka i fikarummet i kommunhuset i Östhammar. Vid varje möte går man igenom vad som hänt sedan senaste mötet, fynd som gjorts och alla får en chans att berätta om sitt eget samlande. Dessutom bjuds det på fika och kaffe. Men det är stämningen i rummet som gör att folk kommer tillbaka, tror Kjell Olsson.
– Vi är inte här för frimärkena egentligen, det är bara något vi samlas kring. Folk kommer hit, vissa hela vägen från Stockholm, för att umgås. Det finns en del medlemmar som jag tror aldrig har lagt ett enda bud på något frimärke, säger Kjell Olsson med ett skratt.
Den iskalla novemberkväll då UNT besöker ett av klubbens möten går det inte att ta miste på den stämning som Kjell Olsson pratar om. När klubbmedlemmen Anders Tidman visar upp en ”belgisk” vykortshållare han säger sig ha hittat på Tradera och som av en händelse är fylld med uppländska vykort från sekelskiftet, möts han av skratt och lättsamt retande. Och i nästa stund startar en livlig diskussion om de poststämplar som finns på vykorten, hur länge stämplande man post på Tierps station egentligen? Någon tar en titt i ett av referensverken för att få fram det slutgiltiga svaret.
Per Broby, som kört hela vägen från Stockholm för att vara med på mötet, berättar att han upptäckte filatelistklubben på en samlarmässa i Norrskedika.
– Det finns otroligt mycket kunskap och expertis bland medlemmarna. Men det är inte frimärkena som gör att jag kommer tillbaka. Det här är en social grej och jag har träffat många nya vänner här, säger Per Broby.