Samordnaren Susanne Wahlstrand och volontären Ulla Bramming vid Frivillighandtaget ordnar sedan i vintras fikaträffar för nya invandrare varje vecka, och det kom då upp att Mihret Keleab Solomon liksom flera andra kvinnor från Eritrea gärna ville lära sig att cykla. Sagt och gjort...
Först ser det lite vingligt ut. Just att trampa i gång och få upp farten är bland det svåraste. Men med hjälp av Susanne Wahlstrand som springer bakom och håller i pakethållaren går det ändå. Och snart cyklar Mihret Keleab Solomon runt på grusplanen bredvid Gimo simhall, tjoande och skrattande. Att det blir en liten vurpa när hon ska stanna bekommer henne knappast. Inte heller att det ömmar i rumpan och att smalbenen fått några rejäla blåmärken.
– Det är jätteroligt att hålla på med det här, säger Mihret Keleab Solomon på trevande svenska och ler med hela ansiktet.
Hon kom till Sverige som flykting för snart två år sedan och har bott i Gimo i tio månader. I hennes hemland Eritrea cyklade hon aldrig, även om det fanns andra kvinnor som gjorde det.
– Jag hade inte tid. På dagen jobbade jag på kontor, sedan var det jobb hemma.
Nu får hon och flera andra flyktingar chansen att lära sig tack vare Frivillighandtaget, som står för de lånade cyklarna och dessutom ordnar fikaträffar varje vecka för de nyanlända invandrarna. Susanne Wahlstrand är volontärsamordnare och anställd av Arbetsmarknadskontoret.
– Även män är med på våra fikaträffar, men de kan ofta cykla redan.
Vid träffarna, som hålls på kommunens aktivitetscenter i Gimo varje tisdag, brukar de fika och öva på att prata svenska. Betoningar i ord och märkliga vokalljud i det svenska språket skapar en del huvudbry. Liksom en del uttryck som många svenskar svänger sig med. Vet man inte vad ”precis” betyder kan det vara svårt att föra en längre konversation med grannen.
– Men alla är väldigt ambitiösa och tränar otroligt mycket, säger Susanne Wahlstrand och tillägger att de brukar ha fantastiskt roligt tillsammans.
– Vi skrattar mycket, det är otroligt givande. Det känns som man träffar nya vänner. Många invandrare är lätta att komma nära och de bjuder på sig själva.
Mihret Keleab Solomon läser svenska för invandrare och hoppas att hon kan få en praktikplats någonstans i kommunen till hösten. Hennes mål på sikt är att kunna jobba inom äldreomsorgen som undersköterska.
– Jag trivs bra i Gimo. Det är bara problem med språket, säger hon innan hon hoppar upp på cykeln och trampar i väg över grusplanen, helt på egen hand.