I maj startade branden i Örskärs hamn som svepte med sig fem båthus och tre sjöbodar; historiska landmärken för hela Uppland. Precis innan Per Mattson skulle gå i pension brändes hans sjöbod upp som stått emot vatten och vind i hundratals år. Dessförinnan hade Per Mattson spenderat en livstid som skärgårdens tillsynsman med att reparera naturskador.
– Det var ju nu jag skulle ta det lugnt i boden. Förut när man jobbade var det alltid halvstressigt. Nu när man skulle ta det lugnt sket sig alltihop, säger han.
I branden förlorade han bland annat tre båtar, som var oförsäkrade. Fiskenäten, bojarna, de handgjorda vetterna, sumparna och kroklådorna har blivit till aska. Nu har markägarna till bodarna börjat prata om hur upprustningsarbetet ska gå till. Själva området där sjöbodarna stod ser i dag ut som efter en militär landstigning. I botten av sjön ligger fortfarande plasten i från de uppbrända båtarna som markägarna riskerar att själva tvingas kratta upp och betala för. Ett möte planeras med markägarna till bodarna den 28 juni, där dessa detaljer ska diskuteras. Många frågor står dock kvar: "vad ska hända med den gamla platsen?" "Vem ska betala?"
– Jo, det snackas hit och dit, om vi ska börja sanera. Problemet nu är att komma in med färjor, det är så grunt. Det är inget bestämt alls än. Vissa vill bara ha en brygga, andra vill ha en lång kaj, säger Per Mattson som i sina hantverksbyxor och sitt väderbitna ansikte ser ut som om han klivit ur en Mark Twain-roman.
– När jag kom såg jag lågor i stockspringorna. Det knöt sig i magen och det hördes öronbedövande smällar 40 meter upp. ”Nu brinner allt upp”, tänkte jag. Det luktade ingenting särskilt, men jag kommer ihåg oroskänslan. Sedan kom brandkåren väldigt fort och drog ner slangarna i vattnet. Det hela var över på en halvtimme, säger han.
Sjöbodarna var hundratals år gamla, från en tid när träbåtar var ett viktigt transportmedel och lukten av tjära lika vanligt som lukten av bensin för dagens bilar.
– Jag trivdes i båthuset. Jag hade slitit länge med det. Det handlar inte bara om pengar utan där fanns till exempel en lockfågel som farsan gjorde åt mig som brann upp. Där fanns även mina sumpar, som är lådor man fyller med fisk och sänker i vattnet, förklarar han.
Barndomsvännen Göran Holmström kommer förbi och tar sig en slurk kaffe i från termosen. Det ljusa träbordet och den vackra skärgårdsmiljön blir tillfälligt scen för ett skådespel i från en annan tid och på en säregen dialekt.
– Allt var med, laxvakor och vetter, säger Per Mattson och barndomsvännen svarar sympatiskt.
Men Per Mattsson känner sig inte ledsen över branden längre. Han skrattar ofta i den gassande sommarvärmen.
– Det verkar som andra är nästan mer ledsna än mig. Jag har fått en ny båt av min bror, och fiskenät av syskon och familj. Men det bästa av allt att det ringde upp någon ifrån Norrland och frågade om jag ville ha en massa fiskenät – 23 stycken. Sådana människor finns det, säger Per Mattson och lyser till och blir glad som ett barn.
Vad som kommer hända med platsen och vem som kommer få betala, är fortfarande oklart.
– Det här kommer ta tid, det är jag säker på, säger Per Mattson.