Han väcker trädstammarna till liv

Snurrgubben. Så heter en av Hans Gustafssons många träskulpturer. Snurrgubben är en person som kör sin båt med en utombordsmotor. Han sitter i aktern med handen runt gasreglaget. Numera är de inte så vanliga, snurrgubbarna, de tillhör ett utdöende släkte. I den här skulpturen skär båten vattenytan och bildar vågor. Det är en ögonblicksbild som Hans Gustafsson fångat med sin motorsåg. Med rätt ljussättning faller skuggorna över gubbens ansikte. Det kan dröja tio timmar innan Hans Gustafsson är nöjd med ljussättningen. Man måste lägga sin själ i varje sak man gör, konstaterar han.

På tomten i Långalma utanför Östhammar står en trästam i rödbok, ett träslag som är väldigt hårt. Den kommer från bokarna som stod vid Storbrunn i Östhammar. Ur stammen växer ett havsörnspar fram. Fjädrarna på deras huvuden reser sig i vinden. De betraktar omgivningen med uppmärksam och myndig blick. Hans Gustafsson fängslas av örnar och har gjort det hela livet.
– Det finns inget mer fascinerande än havsörnar, de ser ut som långfärdsskrinnare när de går omkring på isen. De bygger bon som väger upp till ett ton och de har ett eller två alternativa bon. Havsörnsparen håller ihop hela livet.
Flera av Hans Gustafssons skulpturer står vid Sjötorget i Östhammar. Här finns en mårdfamilj, fem ugglor, en havsörn och ett lodjur. Ett mindre hus bredvid villan i Långalma fungerar som utställningslokal. Här finns en rad fåglar och andra verk. De små skulpturerna är svårast att lyckas med. Det svåraste han har gett sig på är att skulptera en papegoja som sitter i en bur.

Hans Gustafssons skulpturer är levande. Det är samma sak med de isracingcyklar han skulpterat. Även här har han låst motorcyklarna i en rörelse. Han återkommer till tomrummen i skulpturerna, de är särskilt viktiga.
Hans Gustafsson har alltid haft ett stort naturintresse och började teckna redan i pojkåren. Naturintresset föddes när han följde med sin morfar ut i naturen. Skulptera i trä med motorsåg började han med för 13 år sedan. Motorsågen är ett tacksamt redskap, tycker han. Avgörande är kedjans varvtal och trots att en motorsåg kan vara ett livsfarligt verktyg är han inte det minsta rädd för den. Han tycker att det är ett bekvämt verktyg och känner sig aldrig trött i armarna efter en dags skulpterande. I stället är han trött i huvudet eftersom arbetet kräver koncentration. När han deltar i uppvisningar kan han skulptera i tio timmar.
– Man kan inte börja och toksåga, det krävs planering och förberedelser och jag måste rätta mig efter stammens fibrer. Man får inte spänna sig, det är ungefär som att köra enduro, säger han.

Emellanåt åker han till Järvzoo för att komma nära vilda djur. Han kan sitta i timmar och studera deras kroppar. När han ger sig ut i skärgården sitter han gärna i ett gömsle för att kunna titta på fåglar och andra djur.
Hans Gustafsson vill släppa ur djuren ut trästammarna, men hur han bär sig åt för att få figurerna naturtrogna vet han inte, det är bara något han kan. Svårare än så är det inte.
– Jag gör det jag gillar i stunden. Hittar jag något som jag gillar så gör jag det, säger han.