Det hela började i mitten av 1970-talet. Kent Isaksson hade då slutat med de sporter han tidigare utövat – fotboll, ishockey och bordtennis – och han kände att kroppen behövde komma igång igen.
– Jag provade på löpträning och sedan dess har det varit min grej, säger han.
Hemma i villan i Östhammar har han mängder av medaljer och diplom. Ett snabbt överslag visar att han deltagit i tjugotalet olika lopp. En del av dem bara någon enstaka gång, andra en hel skrälldus.
– Flest gånger har jag ställt upp i Östhammars stadslopp. 25 plaketter har jag från det loppet.
Stockholm Marathon ligger inte långt efter. I juni i år sprang Kent Isaksson det för tjugofjärde gången och nu hägrar nästa års upplaga. När han genomfört det loppet får han nämligen en speciell 25-årsmedalj.
Medaljer och diplom i all ära, men fokus har hela tiden varit motion och hälsa och sånär som på en period med hälsporre och en annan med portvinstå har han hela tiden kunnat träna.
– Jag har varit förskonad från större skador och snittar numera på ungefär fyra mil i veckan.
Kent Isaksson är 64 år fyllda och kommer att fortsätta springa så länge kroppen tillåter. Han ser löpningen som ett enkelt sätt att motionera och tycker att den ger en enorm frihetskänsla. Dessutom är det svårt att låta bli, när kroppen efter några dagars vila skriker efter en ny löprunda.
– Jag är beroende, så är det bara.