Han skildrar smugglartiden
Om livet på Gräsö, hembränt, spritsmuggling och en mängd båtar med balter som flydde till Gräsö; det är något som författaren Östen Andersson berättar om i sin nya bok Fjärdingsman i skärgården.
Sedan Östen Andersson gick igenom alla hans fars polisrapporter gav stoffet material till boken Fjärdingsman i skärgården.
Foto: Christer Bergströ,
När vi träffas hemma hos författaren och hans sjönära villa i Svartbäck nära Oxsten på Gräsö hämtar han genast flera fullproppade pärmar med kopior av polisrapporter som hans far skrivit. För Östen Andersson har det varit en guldgruva att haft tillgång till alla dessa polisrapporter. Med uppgifter i dessa skildrar han livet på ön och berättar en om fjärdingsmans öden och äventyr.
- Egentligen skulle landsfiskalen i Östhammar ha sett till att materialet senare hade arkiverats på landsarkivet, men det gjordes aldrig. Om inte min far tagit kopior på rapporterna hade det aldrig blivit någon bok, säger Östen Anderson.
Innan han kommer in på hembränt, spritsmuggling och flyktingströmmar från Baltikum till Gräsö berättar han en historia ur verkliga livet om författaren och journalisten Ludvig Nordström, även känd som Lubbe Nordström. Lubbe levde under många år i Öregrund men den välkände journalisten var inte populär hos Gräsöborna.
- Efter det att boken Sjörövere-final kom ut landsteg Lubbe med sin båt på Gräsö. Han blev beskjuten med hagelgevär. Ryktet säger att efter det besökte han aldrig Gräsö mer och Lubbe beskrev Gräsöborna som "storväxta, magra, seniga män, i rätt påfallande grad mörklagda med svart, ofta stripigt hår, mongolaktiga mustascher, men det fanns lika mycket av ljusa typer... Att det var en utpräglad blandras föreföll uppenbart".
Varan hembränt fanns det gott om. Östen Andersson såg aldrig sin far Gösta onykter, inte ens salongsberusad. Men vid ett tillfälle blev hans föräldrar bjudna till Rosten av Isidor och Gunhild. Gösta och Anna cyklar till Svartbäck och tar roddbåten till Rosten. Det serveras god mat, sjöfågel och fisk till varmrätt och något gott till desserten. Stämningen är trevlig och Isidor bjuder Gösta på hembränd sprit. Gösta blir ordentlig påverkad och under hemfärden med båt och cykel är Anna livrädd.
I slutet av 1920-talet smugglades det sprit vid finska gränsen. Med snabba båtar i mörkret kunde smugglarna leverera smuggelsprit till sina kunder. Det var livlig båttrafik utanför Gräsö på den tiden av segel- och ångfartyg främst från Polen och Finland. Smuggling var vanlig ända fram till 1950- och 1960-talen.
- Det har alltid funnits gott om sprit i den här delen av skärgården. Gräsö blev känt för att vara en ö där det inte var några problem att få tag på smuggelsprit. Skärgårdsbor åkte ut och mötte fartygen och böt fisk mot sprit. När en finsk smugglarbåt fick haveri försökte besättningen ankra tiolitersdunkar i så kallade grimmor. Grimmorna gick sönder och stora mängder dunkar flöt mot Gräsö.
Någon hade hittat 120 dunkar med tio liter 96-procentig sprit i varje. Vissa dunkar såldes till tullen för 2:80 kronor litern. Uppköpare till krogar och hotell gav 100 kronor dunken.
Under hösten 1944 anlände en mängd båtar med baltiska flyktingar till Gräsö. Ryssarna hade intagit en del öar utanför Estland. Flyktingarna observerades vid Örskärs fyr. När de togs omhand undersöktes de av läkare i Öregrund och fördes vidare till olika flyktingläger i Stockholm.
- Över 300 baltiska flyktingar kom till Gräsö. Gösta rapporterade om många händelser som om Helmut Winter som kom i en liten segelbåt till Norrboda. Han visade sig vara en duktig tecknare.
Så jobbar vi med nyheter