Han är på språng ut i skogen
Över en månad försenat gick på fredagen startskottet för Drever-SM i Gimo. Torsmålens Moa från Kalmar Dreverklubb som knep första platsen, följd av Valbodalens Troja och Åbromyrens Bilbo, från Dalsands respektive Västmanslands Dreverklubb.
Kärråsens Puck får vila upp sig lite i bilen medan husse Pär Persson och domare Sven-Inge Svensson tar sig en matpaus.
Foto: Sara Bruze
- Hör ni? Det är ett bra skall, tätt och fint, säger Leif Eriksson, styrelsemedlem i Upplands dreverklubb, som har följt med tävlingsledningen ut för att kolla hur det går för tävlingsdeltagarna.
Skallet kommer ifrån Upplands egen representant i tävlingen, Vättervindens Klara från Tobo. Det är hennes andra drev för dagen, och hennes husse, Pertti Jokinen tycker att hon har skött sig bra.
- Men man hade önskat sig mera, så klart, säger han och sneglar på de två domarna som står bredvid med öronen spetsade mot skogen.
Att ha med två domare tillhör inte vanligheterna, men så är det bara SM en gång per år och då gäller det att få en så rättvis bedömning som möjligt.
Vinnarna får representera Sverige i landskampen där de möter Norge och Finland. Så brukar det i alla fall gå till, men i år kom det minnesvärda snöovädret i vägen, vilket gjorde att Sveriges fyra representanter fick lottas ut.
Bland de fyra tävlande från Sverige fanns Vättervindens Klara, som då slutade på en sjunde klass, så nu var det upp till bevis för den tvååriga tiken.
Det är många saker som ska bedömas, bland annat hundens skall, drevsätt, jaktduglighet och samarbete. Målet är att få ihop så många priser som möjligt i de olika delmomenten.
- Det ska efterlikna jakt, de ska jaga en viss tid och ett visst djurslag, säger Ted Lindström som är tävlingsledare och ordförande i Upplands Dreverklubb.
En hund som är duktig på att driva får viltet att bukta, det vill säga springa i stora cirklar med ett par kilometer i diameter. På så sätt får jägaren flera chanser att skjuta. Det ska också gå att höra på skallet hur nära hunden är viltet - ju närmare desto tätare och gällare skall. En bra jakthund kan skälla uppåt 80 skall per minut, vilket kräver en minst sagt beundransvärd andningsteknik.
På tävlingsdagen släpps hundarna i var sin så kallad provruta, ett större markområde och de har tio timmar på sig att hitta tillbaka till utgångspunkten. Varje drev får bara hålla på i max 90 minuter, därefter ska hunden helst återvända självmant.
Under tiden dreven pågår, passar tävlingsledningen på att ta sig en korvpaus vid en jaktstuga. Deras arbete pågick som flitigast innan tävlingen så nu kan de i stället fokusera på den bit som Ted Lindström tycker är den viktigaste när det gäller jakt - det sociala umgänget.
Tävlingsdeltagaren Pär Persson från Järvsö verkar ha samma inställning och passar på att svänga förbi med sin fyraårige drever Kärråsens Puck. Förmiddagen har gått så där för tävlingsparet. Puck försvann av oförklarliga skäl över riksväg 292 så husse och domaren Roger Lindström fick sig en nätt promenad på cirka en mil.
- Vi har konstaterat att det är bra för julmaten, säger Roger Lindström och klappar sig på magen.
Så jobbar vi med nyheter