Hallå där...
...Lill-Bength Erixon, som för sjätte året i rad avslutar vägkyrkans sommarkonsertserie i Börstil.
Foto: Sanna Casson/Arkiv
- Jag skulle vilja säga - en salig blandning av nytt och gammalt, en helt ny repertoar med låtar som publiken känner igen och en hel del nytt: god swingmusik, helt enkelt.
Era konserter drar rejält med publik - vad är hemligheten?
- God musik är hemligheten! God musik och rätt musik för rätt publik! Det finns ju faktiskt en hel del god musik även inom hårdrocken, men det är ju kanske inte nåt för vår publik.
Vad tycker du själv om de här konserterna?
- Det är fantastiskt roligt! Vi har hållit på i sex år nu, och det blir bara bättre. I år har vi med oss en hemlig artist också, så du kommer att bli tvungen att komma på spelningen!
Hur trivs jazzen och kyrkan ihop? Det är ju inte väldigt länge sedan kyrkan hade en ganska spänd inställning till jazz.
- I dag är det inga problem. Jag tror att de flesta av våra konserter i dag hålls i kyrkor. Men jag minns ju att det som du säger var ett helt annat läge förr. Jag spelar ju dragspel och det var ju inte den musik prästerna ville ha i kyrkan. Och för bara tio år sen eller så var det en präst som förbjöd mig spela Det var dans borti vägen. Taube och Povel Ramel fick jag spela, men Fröding tyckte han inte passade, prällen. Så mycket har förändrats. Vi har hållit på ett tag, men vi är ju fortfarande bara småpojkar jämfört med Svend Asmussen, som just nu turnerar i USA med precis samma musik som vi. Och han är 92.
Så jobbar vi med nyheter