Guldtänder bytte ägare i Östhammar
Många Östhammarsbor och tillresta gjorde sig på lördagen av med guldringar, broscher och gamla släktklenoder som mest legat och skräpat hemma i byrålådan. Peter Örtendahl från Guldcompaniet AB köpte allt från silvermynt till tandguld.
Jubileumsmynt. Ing-Britt Nilsson från Östhammar visade upp ett jubileumsmynt från 1975.
Foto: Josef Nylén
Ingegerd Randberg hade med sig guldbryggor med porslinsfasad som äldre släktingar säkert haft nytta av. Men nu ville hon bli av med garnityret. Liksom en del annat arvegods och smycken som legat och skräpat.
- Det är kul att höra vad det kan vara värt.
Peter Örtendahl driver handel med ädla metaller och reser runt i ungefär 100 städer om året, i en trettio mils radie från Enköping.
- Jag köper allt i guld och silver. Smycken, mynt, bestick, medaljer, tandguld, armbandsur och fickur. Två dagar i veckan har jag butiken i Enköping öppen.
Gösta Zackrisson från Gimo blev dock inte alltför rik på att försöka kränga sin samling av gamla mynt till Peter Örtendahl.
- Det var åt helvete. Kopparmynt går inte. Han ville inte ha dem, men fick dem ändå. Jag fick inget alls.
En annan besökare som hade med sig en tung portfölj med mynt från 1500-talet och framåt, blev desto nöjdare.
- Jag blev av med hälften. Och fick 12 000 kronor.
Gertrud Andersson från Gräsö hade med sig en ring och en amulett som skramlat länge i byrålådan.
Hur vet du att du får skäligt betalt?
- Ingen aning. Jag har dålig koll på guldpriset, men kanske kan det bli någonting. Jag är ingen samlare direkt och det är så mycket som bara ligger ändå.
Vad vill du bli av med då, frågade UNT en äldre man i närheten. Svaret kom blixtsnabbt.
- Ålderdomen.
En annan visste bättre än att spara på gamla mynt.
- Det är väl bättre att spara på nya.
Så jobbar vi med nyheter