Gubbskvaller, godsaker och gemenskap

Helga och Torsten Lundgren öppnade bageriet i en villakällare. Sedan femton år drivs det av sonen Janne och hans hustru May i före detta bruksjärnhandeln.

Långväga. Bageriet har en del stamkunder och beställningar från folk som bor utanför kommungränsen.

Långväga. Bageriet har en del stamkunder och beställningar från folk som bor utanför kommungränsen.

Foto: Christer Bergström

Östhammar2015-04-22 19:00

Österby hembageri är ett klassiskt hembageri. Hit vallfärdar folk från när och fjärran för att köpa hembakat bakverk och olika sorters vetebröd, smörgåstårtor, wienerbröd, läckra tårtor, kaffebröd, bakelser, småkakor och andra godbitar.

May och Janne Lundgren som i oktober firar 15-årsjubileum tog över hembageriet efter Jannes föräldrar. Janne Lundgren började tidigt att sommarjobba i hembageriet och efter konditorutbildning på gymnasiet i Uppsala blev han anställd.

När hans föräldrar valde att tacka för sig tog han och May över verksamheten. May var barnsköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala och jobbade på en avdelning där man tog hand om för tidigt födda barn.

– Jag älskar att jobba med barn, men när mina svärföräldrar ville trappa ner och vi fick möjlighet att ta över hembageriet valde jag att sluta som barnsköterska. Jag hade ledsnat på att pendla mellan Österbybruk och Uppsala. Jag trivs, vi ägnar åt oss ett hantverk, inget bröd är det andra likt. Men visst, man är aldrig ledig i den bemärkelsen att man nästan aldrig helt kan slappna av, säger hon och berättar att Österbykakan gjord av vaniljkräm och smörkräm, med glasyr, choklad och frukt är storsäljaren.

I dag är det full fart i det lilla familjebageriet. Janne Lundgren har lagt upp några degar surdegsbröd och knådar så att mjöldammet yr på bakbordet. Här står rullvagnar med ogräddade bakverk på väg in i ugnarna. Och ut ur ugnarna kommer rullvagnar med nygräddade, väldoftande konstverk. Allt går i ett.

Bageriet är en riktig familjeangelägenhet. Ett stycke bort står sonen Anton Lundgren, som jobbat i företaget i närmare tio år och finslipar formerna på några delikata petits-chouxbakelser med vaniljkräm, dekorerade med vindruvor.

Och intill honom står hans faster Christina Örbacke och får ordning på ett fat till brädden fyllt av räksmörgåsar, salladsblad i botten, sedan på med majonnäs, räkor, ägg och dill.

Klockan är snart nio och då tittar Johanna Örbacke, 27 år, dotter till Christina, in i bageriet och kollar läget. Johanna jobbar i butiken och i kafédelen med lättare lunchrätter. Johanna började själv sommarjobba i hembageriet som tonåring.

Det sägs att kunder kommer från Uppsala och Tierp för att ta sig en fika. Och att förbipasserande gärna tar en extrasväng in till Österbybruk för att handla i hembageriet.

Stämmer det verkligen?

– Ja, vi har många stamkunder och vi får beställningar från kunder som bor utanför kommungränsen, som till exempel i Uppsala och uppåt Skutskär. Folk utifrån tycker att vi har bra priser, medan folk här hemma kan tycka att vissa produkter är lite dyra, säger Johanna Örbacke.

Klockan är nio. Några stamkunder hänger på låset och vill in. Precis som det brukar vara.

En av dem är morgonpojken Kent Lindström. Han kallas så, därför att han alltid är en av de första. Han styr med vana steg mot disken för att beställa sitt kaffe och sin Österbybulle, som har god fyllning av mandelmassa.

– Det är något visst med bagerier. Doften av nybakat bröd gör människan på bra humör. Man blir glad av miljön, sortimentet och personalen. Österby hembageri är en given samlingspunkt för mig, säger Kent Lindström, sätter sig vid det vänstra hörnbordet - det så kallade stambordet - och väntar in sina vänner.

Kent var med på den tiden då Jannes föräldrar drev hembageriet i en villakällare. Här i gamla järnhandeln har hembageriet funnits i nästan 25 år.

Bakom honom på väggen sitter inramade fotografier på Helga och Torsten när de ställer fyllda bakplåtar på dignande rullvagnar, i full färd med att knåda degar.

Det tar inte många minuter innan stamkunderna Kjell Blom och Roine Söderström slår sig ner vid hörnbordet.

– Vi brukar kalla det för morgonsamlingen när vi träffas här, det här är verkligen en samlingspunkt för oss, säger Roine och förklarar att när de fortfarande jobbade så fikade de på hembageriet på lördagarna.

Nu som pensionärer blir det flera dagar i veckan.

– Vi pratar om allt. Det blir mycket gubbskvaller, om någon vunnit några tior på travet ska det ventileras. Jag kan inte vara utan den här gemenskapen och godsakerna i disken, fortsätter Roine.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!