Gruvslungan går som en dans
En Dannemorabo som aldrig lärde sig att ta "rätt" steg väckte intresset hos Karl-Arne Gille. Nu har hans jakt på halvt bortglömda danser lett till att allt från gubbopolska till gruvslunga lever vidare på dansgolven.
På Eric Sahlström-institutet i Tobo spelas, stampas och snurras det i högt tempo vid spelkvällarna varannan torsdag.
Foto: Josef Nylén
- Jag tyckte inte att musiken var något att lyssna på. Men det fanns ett ställe på väggen där det kunde se snyggt ut med en nyckelharpa, förklarar han i en paus mellan två låtar.
Just Eric Sahlström var den som visade Karl-Arne Gille hur nyckelharpan skulle byggas, och under kursen satt den gamle läromästaren och spelade en hel del.
- Jag märkte att det lät ju inte så dumt.
Senare gick Karl-Arne Gille en spelkurs, och vid ett speluppträdande dök det upp folkdansare som virvlade runt på dansgolvet i takt med musiken.
- Jag tyckte att det såg otroligt roligt ut när de dansade, så jag började på danskurs för att lära mig. Och nu har dansen tagit över mer och mer.I början av 1980-talet hade Karl-Arne Gille lärt sig att dansa så pass bra att han blev dansledare i Österby folkdanslag. En äldre man från Dannemora dansade polka på ett alldeles eget sätt. Hela tiden föll han in i ett mönster att börja med samma fot, i stället för att ta varannan fot först.
- Han sade att så här har vi alltid dansat förr i Dannemora, och vi kallar det gruvslunga.
Karl-Arne Gille blev nyfiken på om det fanns fler lokala danser i trakten och började fråga runt. Med tiden har han fått tag på flera personer som på ålderns höst visat hur man dansat såväl vigelsboschottis som gubbopolska.
- Gubbopolskan är enkel, men väldigt speciell.
Till midsommardansen i Österbybruk kom förr i tiden alltid ett gäng från Gubbo, och de dansade polska på ett sätt som stack ut ordentligt.
- De ville nog synas och höras, och det gjorde de genom att alltid stampa på ettan. Men det kan ju ha varit så också att de inte kunde dansa på något annat sätt.
Har man en gång lärt sig att dansa på ett visst sätt han det vara svårt att ställa om, förklarar Karl-Arne Gille. Det gäller inte minst gruvslungan från Dannemora.
- Jag brukar varna för att den är vanebildande när jag lär ut den. Har man lärt sig gruvslunga och sedan försöker dansa vanlig polka är det lätt att man faller dit och går över till gruvslunga igen.
Många folkdanslag på olika håll har bett Karl-Arne Gille komma och visa hur man dansar olika lokala danser, och det gör han så gärna
- Det vore synd om de här danserna försvinner. De hör ju till trakten.
Danserna är enligt Karl-Arne Gille varken särskilt snygga eller avancerade.
- Men de är ändå en del av vår kultur och det är viktigt att vi i Österbytrakten fortsätter att dansa dem. Det är inte så många som dansar dem här och nu, säger Karl-Arne Gille och pekar på några personer på dansgolvet som i alla fall kan dansa gruvslunga.
UNT går fram till paret.
- Jag tycker att det är jätteroligt, absolut. Men det är väl lite omodernt i dag, säger Monica Sundström.
- Det kommer säkert tillbaka, ropar Paul Sandberg innan paret från Österby folkdanslag sveper i väg över dansgolvet igen.Karl-Arne Gille nickar instämmande.
- Det är väl det jag hoppas på. Jag ser det som min uppgift att som många som möjligt kan de här danserna. Genom det finns en chans att de lever kvar.
Ett positivt tecken är att Strömsbergs folkdansgille har filmat Karl-Arne Gille när han visar hur de gamla danserna ska dansas. Och gruvslungan från Dannemora dansas på många ställen, tack vare Karl-Arne Gille.
- Jag har sett att de dansar den i Stockholm också, men viktigast är ändå att de här danserna dansas i Österbytrakten. Det känns bra, då tycker jag att jag har bevarat något.
Så jobbar vi med nyheter