Från april år 2015 och ett år framåt skedde vattentransporter med tankbil från Gimo för att försörja Österbybruk med dricksvatten – till en kostnad av drygt 3 miljoner kronor. I fjol kunde dock en ny vattentäkt tas i drift och orten blev åter självförsörjande på vatten.
Men Johan Arvsten, vd på det nya gruvbolaget i Dannemora, tror att läget snart förvärras. Han har varit i kontakt med Östhammars kommun för att diskutera möjligheten att ta upp vatten från gruvan.
– Jag är helt övertygad om att det kommer bli än mer problem. Samtidigt har vi här en möjlig lösning, åtminstone lokalt.
Gruvbolagets lösning går ut på att vatten pumpas upp från 500-metersnivån och renas antingen vid gruvan eller vid reningsverket i Österbybruk.
– Tillrinningen finns. När gruvan var i drift pumpades tio liter i sekunden ut. Vi bedömer att det sannolikt kommer in minst 20 liter vatten i sekunden, vattnet stiger ganska fort i gruvan. Det skulle räcka till att försörja hela Österbybruk, säger Johan Arvsten som också nämner att Dannemoragruvan historiskt försörjt orten med färskvatten via en vattentank högst upp i gruvlaven.
Men det finns ett antal frågetecken. Kvaliteten är ett. Gruvbolaget har kontrollerat gruvvattnet på tre olika mätpunkter och jämfört med vanligt kranvatten.
– När det gäller metaller är det helt okej. Men det är hög konduktivitet och vad det beror på vet vi inte just nu. Det kräver mycket djupare analyser.
Konduktivitet är ett mått på vattnets salthalt. Ytterligare en fråga gäller kostnaden för kommunen eller VA-kollektivet att lyfta vattnet från 500-metersnivån och rena det.
– Det kan vara så det är för dyrt, och att man har en annan lösning. Men att dra en tryckledning från Örbyhus är inte gratis heller, påpekar Johan Arvsten.
Om färskvatten skulle tas från gruvan och en reningsanläggning byggdes i Dannemora ser Johan Arvsten flera fördelar inför en gruvdrift.
– Du får inte göra vinst på vattenverksamhet i Sverige. Men det här skulle vara ett bra startskott för bolaget, vattenrening behöver vi ändå ha för gruvdrift senare och det här kan finansiera igångsättning av verksamheten. När det handlar om miljötillstånd för gruvbrytning kommer vattenfrågan att vara den mest svårknäckta nöten.
Johan Arvsten ser till och med en affärsmöjlighet i sig med vattenrening. Han talar om Dannemora som ett möjligt centrum för storskalig utveckling och forskning, med tekniska lösningar som kan säljas till andra delar av världen där det råder vattenbrist.
– Det här har en större potential än någon gruvdrift. Det skulle kunna bli hur stort som helst.
Om gruvdriften kommer igång är det oklart hur det skulle påverka vattenförsörjningen från gruvan. Men Johan Arvsten tror att kombinationen skulle kunna fungera.
– Vi ser framför oss en kedja med flera saker som går att jacka in i varandra och få effekt.
UNT har utan framgång sökt Malin Delin som är VA-strateg på Gästrike Vatten AB som i maj övertog ansvaret för VA-verksamheten i Östhammars kommun. Therese Staff, kommunikatör, menar att det är för tidigt för bolaget att säga något om den framtida vattenförsörjningen i kommunen.
– Vi behöver utreda det mer och kan inte uttala oss i någon specifik fråga just nu.
Calle Hjerne på avdelningen mark och grundvatten vid Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) i Uppsala skriver i ett mejlsvar till UNT att det är fullt möjligt att pumpa upp grundvatten från gruvan, men saknar detaljkunskap om Dannemora.
– Om en gruva är lämplig som dricksvattentäkt beror både på vilken kvantitet och vilken vattenkvalitet som är möjlig att få ut. Vattenkvaliteten varierar stort mellan gruvor vilket i sin tur till stor del beror på den geologiska miljö som gruvan ligger i.