Gruvan beredd att ge järnet

Byn är stilla och det känns som den är satt lite på undantag, visarna på klockstapeln visar fel tid, postlådan töms klockan nio på förmiddagarna och några hus har träskivor fastspikade framför fönstren. Men det eviga dova mullrande ljudet från gruvområdet skvallrar om att det är något stort på gång. Innanför det nyuppsatta staketet är byggarbetare, lastbilar och traktorer i full förberedelse inför nästa år då gruvdriften ska väckas till liv igen, tjugo år efter att den lades ner på grund av dålig lönsamhet. Precis utanför hisstornet och vid den fyrkantige klossen som är gruvdriftens nya sovringsverk kommer John Norell joggande.
– Det blir mer arbetstillfällen när det kommer hit mer folk. Det blir bra för hela orten, flåsar han fram.

Själv jobbar han i Österbybruk och där syns det denna dag att det bara är ett par dagar innan julhelgen, det är fullt med folk och matkassar lastas i bilarna. Med järnbrytningens återkomst hoppas ortsborna att Dannemora och Österbybruk ska leva upp.
– Jag hoppas att det blir lite mer sving på allt här nu, att mer folk kommer hit och att det ökar utbyggnaden av skolverksamheten, säger Anna Pettersson som kommer med en fullastad kundvagn.
Österbybon Lennart Berg säger sig inte ens förstå varför gruvan alls lades ner. 
– Jag tycker att det var vansinnigt att de la ner gruvan. De skulle aldrig ha lagt ner den när de ändå hade malm kvar, säger han innan han försvinner in i en mataffär.
Och han har rätt. När gruvdriften drar i gång igen efter fler års förberedelser beräknas malmen räcka i minst 13 år framöver med kommande brytningstakt.
– Vad vi vet i dag är att det finns lika mycket malm kvar som är uttaget, 35 miljoner ton är brutet genom historien. Och det finns kvar ungefär lika mycket. Vi prospekterar efter mer malm för en kostnad av 10 miljoner per år och vi kommer förmodligen att hitta mer i gruvan, säger Kjell Klippmark, vd för Dannemora Magnetit. 

Gruvdriften lades ner 1992 eftersom ersättningen för järnmalm var alldeles för låg för att verksamheten skulle betala sig. Denna gång är lönsamheten relativt säkrad.
– Skillnaden då och nu är att då låg värdet på 20 cent per järnenhet. I dag är malmpriset runt 2,5 dollar per järnenhet. Det finns olika uppskattningar av hur efterfrågan ser ut, en bedömning är att behovet i dag uppgår till 1,5 miljarder ton per år och fram till 2035 kommer det att öka till 3 miljarder. Om behovet är så stort kommer inte priset att minska så mycket, säger Kjell Klippmark. 
Under de kommande åren kommer gruvdriften att på sikt sysselsätta runt 130 personer med allt från malmbrytning till maskinunderhåll. 2012 kommer nog alltid att vara speciellt för de 24 personer som sitter i Dannemora gruvlokal för utbildning i malmförädling. De är det första arbetslaget som ska bryta malm ur den över 500 år gamla gruvan i byn.
–  Det kommer bli spännande, jag har höga förväntningar på att det ska gå bra, säger Ylva Henriksson.

Tillsammans med nya kollegan Ewa Forsberg hoppas de att gruvan ska löna sig den här gången.
– De hittar malm här allt eftersom och vi hoppas att det blir långsiktig verksamhet och att priserna håller i sig. Jag har förhoppning om att gå i pension här, säger Ewa Forsberg.