Här försöker man ta reda på vad en inlandsis skulle innebära för ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark.
Hon beskriver det som en annan värld, Kangerlussuaq, strax norr om Polcirkeln på Grönlands västkust. Här finns en flygplats och runt 600 bofasta. Klimatet är hårt med ned till minus 40 grader på vintern. Det är kargt, torrt och kalt. Inga träd och mycket lite annan växtlighet. Inte långt från byn breder inlandsisen ut sig.
– Det är så nära en istid vi kan komma. Dessutom är berggrunden jämförbar med den svenska, det är permafrost i marken och det är lätt att ta sig dit, förklarar Lillemor Claesson Liljedahl SKB:s intresse.
Företagets projekt på platsen har pågått sedan 2009. En grupp på 50 forskare från olika länder studerar vad som händer när ett upp till tre kilometer tjockt istäcke lägger sig över marken. Allt som en del av förberedelserna för bygget av slutförvaret för använt kärnbränsle.
– Inom de 100 000 år vi har som perspektiv för kravet på säkerheten så kommer man att ha istidsförhållanden även i Forsmark, berättar Lillemor Claesson Liljedahl.
Hur påverkas berget på djupet av trycket? Hur ser flödet ut när isen börjar smälta? Det är sådant som forskarna söker svar på. Två delprojekt studerar isen genom att bland annat smälta sig ner igenom den. Ett tredje projekt borrar sig ner i berget framför isen.
– Det är unikt att glaciologer, geologer, biologer, ekologer och hydrologer arbetar tillsammans på det här sättet. De flesta av våra forskare har inte jobbat med kärnavfallsfrågor tidigare utan mer med klimatforskning. Och inom ramen för deras uppdrag för oss kan de utföra sin vanliga forskning också, berättar Lillemor Claesson Liljedahl.
Ur klimatsynpunkt har det senaste året varit dramatiskt på Grönland. Vid Lillemors besök både i maj och i september forsade det betydligt mer smältvatten från isen än tidigare.
– Sedan man började med meteorologiska mätningar har det aldrig varit så varmt som i år och en spektakulär händelse som vållade stor uppmärksamhet över hela världen var när Petermannglaciären kalvade. En del fyra gånger så stor som Manhattan lossnade.
Från Kangerlussuaq är det 20 mil till närmaste stad och det är hundsläde, skoter, båt eller helikopter som gäller för att transportera sig. Det innebär att konkurrensen om Air Greenlands helikoptrar är hård och priset pressas ibland i höjden till mellan 30 000 till 50 000 kronor per timme.
Men vardagen är speciell även på andra sätt.
– Det finns bara en affär med dålig sortering. Den mat som grönländarna äter är potatis, säl, myskoxe, ren och fisk. Grönsaker är svårt att få tag i över huvud taget, säger Lillemor Claesson Liljedahl som visserligen gillar både myskoxe och fisk men uppskattar naturen ännu mer.
– Det är otroligt vackert uppe på glaciären med vidderna, smältfloderna och norrskenet. Det är väldigt orört och verkligen vildmark.
Forskarna tältar ofta uppe på eller framför isen för att komma så nära arbetsplatsen som möjligt.
– Det är som att vara på fjället. Man har ett eget tält, ett kökstält och ett laboratorietält. Stannar man länge längtar man så klart efter en dusch och det kan hända att man blir lite nerkyld.
Sex gånger har Lillemor Claesson Liljedahl varit på plats hittills. Nästa gång blir i juni nästa år. Och en av de saker hon uppskattar mest är faktiskt avsaknaden av internetuppkoppling.
– Det är jätteskönt. Man blir helt fokuserad på sina arbetsuppgifter. Man kan inte läsa mail och utanför byn går det inte heller att använda mobil. Det finns en enda dator på forskningsstationen och internetuppkoppling på hotellet men den undviker jag så gott jag kan.