1 Du har själv varit med och utsett många ordpristagare, hur känns det att själv få priset?
– När jag fick beskedet blev jag först förvånad eftersom man inte brukar prisa personer som är inblandade, men sedan sa jag nej. Styrelsen höll dock fast vid sitt beslut och det är ett tecken på uppskattning som jag blir väldigt rörd över.
2 I motiveringen står det att du "allt sedan starten varit den drivande motorn i festivalen", stämmer det att du var den som drog i gång Östhammars ordfestival?
– Ja, så var det. Jag hade varit i Mariehamn och sett hur deras litteraturfestival såg ut och tänkte att vi borde kunna ordna något liknande här i Östhammar. Tillsammans med några andra personer arrangerade jag vår första festival 2004 och kort därefter bildades Östhammars litteraturförening.
3 Hur ser din egen bakgrund som kulturarbetare ut?
– Jag har alltid tyckt om att skriva och rita och jag gjorde det mycket som barn. Illustrerade till exempel alltid mina uppsatser i skolan. Intressena fick tyvärr stå tillbaka under min yrkesverksamma tid, men när jag skulle gå i pension tog jag tag i dem igen. Då engagerade jag mig även i kommunpolitiken och var ordförande för kulturnämnden i några år.
4 Vad gjorde du under dina yrkesverksamma år?
– Jag kommer ursprungligen från Södertälje och jag ville söka till socialhögskolan för att bli kurator. Av olika anledningar blev det dock inte så, utan jag utbildade mig i stället till byggnadstekniker. Under utbildningen flyttade jag och min familj till Östhammar, för att min dåvarande man fick arbete här, och jag fortsatte att pendla till Södertälje för att studera.
5 Men du arbetade aldrig som byggnadstekniker?
– Jag blev klar med utbildningen, men i samma veva sökte Östhammars kommun en kurator till den skyddade verkstaden och jag fick det jobbet. Konstigt egentligen, men jag fick det för att jag en gång tänkt bli kurator och för att jag var så intresserad av det arbetet.
– Jag blev kvar inom Samhall ända fram till pensioneringen och på slutet ansvarade jag för verksamhet i Östhammar, Uppsala och Västerås med totalt 300 anställda.
6 Ett aktivt yrkesliv ersattes sedan med ett aktivt pensionärsliv. Kan du berätta?
– Jag var van att vara aktiv och kunde inte se mig själv bara sitta hemma i soffan, så jag började söka på internet efter något att göra. Jag hittade PRO:s folkhögskola i Gysinge, där jag kom i kontakt med Seniornet. Jag lärde mig chatta och så bildade jag Seniornet Östhammar. Vi träffas fortfarande varje fredag eftermiddag i kommunens datorsal och lär varandra nya saker på datorn.
– Tillsammans med några andra ingick jag också i ett lunchgäng och när vi satt och spånade lade vi grunden för det som i dag är Östhammars stadsråd.
7 Och så bär du skulden för Östhammars Beaujolais-sällskap, eller hur?
– Det kan man säga. Det var när jag var ordförande i kulturnämnden som jag fick chansen att åka till Beaujou i Frankrike i en vänortsaktivitet. Jag fick vara med på en träff med ett beaujolais-sällskap där och det var så trevligt att jag tog med mig idén hem. Numera är vi mellan 70 och 80 medlemmar och vi träffas två gånger om året.
8 Du säger nu att du vill dra ner på engagemangen, hur tänker du då?
– Jag vill släppa det organisatoriska och ägna mig mer åt att måla och skriva igen. Planen är att jag ska göra i ordning ett rum här hemma till ateljé och där vill jag tillbringa mycket tid.