Fyndjakt bland skräp och guldkorn
En utsocknes ser förmodligen detta lilla samhälle mer som en passage på väg till Öregrund, än en livfull plats värd att stanna till på. Men när det är bakluckeloppis blir det minsann liv i luckan i hela Norreskedika.
Marie Lindefeldt fyndade brädspel med 4-årige sonen Sander.
Foto: Sarah Bruze
Väl framme vid loppisen slår såväl folkmängd, som värme och damm emot mig. Jag tvekar en stund. Efter alla mellandagsreor är min instinkt att fly täta folksamlingar med köpgalna människor stark, men efter ett djupt andetag ger jag mig in i fyndfrenesin. Snart råkar jag på Mona Forsén från Stockholm. Hon visar glatt upp de fynd hon har gjort och verkar inte alls besvärad av varken trängsel eller damm.
- Det är så roligt att gå och titta. Här hittar man det som saknas, som när ett lock har gått sönder till exempel.
Helt plötsligt trillar poletten ner och jag börjar fundera på om det möjligtvis kan finnas något här som saknas där hemma i lägenheten. Till mitt bankkontos smala lycka inser jag snabbt att det enda jag saknar är min plånbok och genast ser jag fynd över allt - ett par chockrosa pumps i precis min storlek, en lp-skiva med Rod Stewart från tiden då han fortfarande välsingnade rockvärlden med sin röst och så ett gammalt 8-bitars Nintendo som får mitt hjärta att ta ett skutt av alla nostalgikänslor. Att det kan finnas så mycket onödigt, behändigt och älskvärt på en och samma plats är helt fantastiskt. I samma stund som jag når den insikten, känns inte alls alla människor lika påträngande längre.
En av fyndletarna är Marie Lindefeldt som sitter på huk och rotar runt i en hög med brädspel för barn. Bredvid henne står 4-årige Sander med en fyndad Bamsetidning i varje hand. Det är deras första gång på bakluckeloppis och sina samlade intryck sammanfattar mamma Marie med tre mycket träffande ord.
- Rörigt men kul! Det är mycket skräp, men man kan säkert hitta guldkorn om man kämpar.
Jag tänker genast tillbaka på de chockrosa pumpsen och känner ett sting av besvikelse. Känslan av att ha sålt smöret och tappat pengarna sitter kvar när jag så sakteliga lämnar loppisen. Mitt på en grusparkering i Norrskedika hittade mitt ha-begär sitt paradis, men jag får inget annat med mig hem än dammet i näsan och min skrala ekonomi intakt.
Så jobbar vi med nyheter