– Jag minns att havet var stormigt och att jag var illamående. Plötsligt lystes hela himlen upp av vad jag senare förstått var lysraketer som en del av krigshandlingarna.
Så börjar journalisten Enn Kokk sin föreläsning i Östhammar på söndagen. Temat ”Flykten från Estland” har lockat så många lyssnare att hela församlingen får förflytta sig från Stadsbiblioteket till den större lokalen i Missionskyrkan. Många minns flykten och har estniska vänner, så innan föredraget börjar delar publiken erfarenheter med varandra.
Innan Enn Kokks familj flydde höll sig hans far gömd på vinden. Sovjetunionen mobiliserade estniska män och han var inte intresserad av att strida för Röda armén. Enns mor fick smyga upp med mat till honom och tömma pottan.
– Jag minns tydligt hur pappa en natt raglade ner som om han var berusad, han hade helt enkelt svårt att stödja på benen eftersom han inte stått på så lång tid.
När Röda armén avancerade blev de gömda esterna oroliga för bestraffning och de flydde. I ett emaljfat packade Enn sina käraste ägodelar, den viktigaste en bok.
– Jag lärde mig läsa vid tre års ålder och böcker har alltid varit viktiga för mig.
Enns familj hade säkert stannat i Finland om inte landet tvingats lämna ut flyktingar till Sovjetunionen. Hösten 1944 satte de sig i fiskebåten igen, som denna gång tog dem till Sundsvall. Väl framme möttes de av folk som stirrade på dem.
– De talade ett fullständigt obegripligt tjatter tyckte jag. Ironiskt nog fick jag senare stort A i svenska och blev journalist.
Enn Kokk minns att svenskarna var trevliga och hjälpsamma. Men under den första tiden drabbades ändå många av baltutlämningen, unga män som anlänt i tysk uniform lämnades ut till Sovjet. De fiskebåtar som esterna flytt i var nationaliserade och Sovjet krävde även dem tillbaka.
– Jag såg hur mamma grät när en bogserbåt drog i väg med pappas fiskebåt. Det är ett sorgligt synminne.
Enn Kokk konstaterar slutligen att han i själ och hjärta är mycket svensk, men att en del av hans hjärta fortfarande finns i det lilla landet Estland.
Hans hustru Birgitta Dahl hade många estniska skolkamrater i barndomen och hon förstod vad det var som pågick i öst. Paret träffades när de var 25 år och Estland har engagerat dem båda. 1985 besökte de landet som då fortfarande var ockuperat. Birgitta Dahl var miljöminister och det var ovanligt med besök på svensk ministernivå. De fick inte besöka byn och släktingarna obevakade, utan hade ständigt vakter med sig.
1988 genomförde hon en historisk resa då hon tack vare Estlands miljöminister tilläts resa runt och besöka miljöfarliga områden i landet.
– Jag passade på att tala för landets självständighet i radio och det dröjde inte länge förrän de tre baltiska länderna var självständiga, säger hon.
Under samma resa medverkade Enn Kokk i estnisk tv och bar då en slips i Estlands egna färger.
– Lustigt nog var det ingen som ingrep, säger han.