Det är nu lite drygt två veckor sedan Ali och Mahboobeh kom till Östhammar med sin då fyraåriga son. Nu har han hunnit fylla fem och själv ler och skrattar han mest. Hej och hejdå säger han flera gånger; ord han var snabb att lära sig så fort de kom till Sverige.
Föräldrarna är allvarliga och genom Jaser Attai, samordnare vid evakueringsboendet i ÖSK:s vandrarhem, berättar de att de började sin flykt från Afghanistan för ungefär två månader sedan.
Första anhalten i Sverige var Malmö. Därefter Dalbyhed och nu Östhammar. De känner stor tacksamhet över att vara här, men också frustration över att inte veta hur länge de ska stanna just här och över inte veta var de sedan ska ta vägen.
– Vi känner oss trygga här, men också jätterädda att vi ska bli avvisade, säger Ali.
Totalt bor det 40 personer i vandrarhemmets lokaler, som Östhammars kommun hyr av Östhammars Sportklubb (ÖSK). På uppdrag av Migrationsverket. Det är hittills de platser som Östhammars kommun kunnat upplåta och tanken var från början att de personer som kommer hit skulle stanna i upp till fem dagar.
– Men nu har förutsättningarna förändrats. Migrationsverket har inga platser på sina asylboenden och därför har de som bor här nu gjort det i lite mer än två veckor, säger Birgitta Söderberg, till vardags utredare inom Östhammars kommuns barn- och utbildningsförvaltning men nu också kommunens samordnare för evakueringsboendet.
– Allt gick väldigt fort när vi startade det här boendet. Från att tanken tänktes till att de första kom hit gick det inte mer än två veckor.
Hon tycker att alla kommunala förvaltningar bistår så mycket de bara kan i flyktingarbetet, liksom vårdcentralen, folktandvården och apoteket i Östhammar. Exempelvis kommer personal från vårdcentralen till boendet och gör hembesök hos de asylsökande.
Birgitta Söderberg höjer dessutom samarbetet med ÖSK, Missionsförsamlingen och Svenska kyrkan till skyarna.
– Allmänheten är givmild och vill skänka mycket. Kyrkorna har ombesörjt allt det arbetet, men nu har de faktiskt sagt stopp. Så mycket har skänkts att de inte kan ta emot mer, säger hon.
Det intygas av Yvonne Göransson, pastor i Östhammars missionsförsamling. Nu måste de ägna tiden åt att organisera allt de fått in och de ber bara om saker allteftersom behov uppstår.
– Förra veckan fattades det ett par madrasser. På ett par timmar hörsammades vår önskan och det känns fantastiskt. Det vi nu ber om är underkläder och strumpor. Nya, oanvända, för både barn och vuxna.
Sammanlagt arbetar tio personer vid boendet, samordnade av Jaser Attai. Han kommer själv ursprungligen från Afghanistan och han talar dari och persiska, två av de tre språk som för närvarande talas på evakueringsboendet. Det tredje – arabiska – talas av en av de andra anställda, så alla boende kan göra sig förstådda.
– Vi använder oss också av google translate och även om det blir lite tokiga översättningar ibland så fungerar det hyfsat, säger Birgitta Söderberg.
På evakueringsboendet fördriver de asylsökande tiden så gott det går. De spelar fotboll på Frösåkersvallen, de tittar på korta svenska filmer på youtube för att höra det svenska språket talas och Jaser Attai ger dem de första nycklarna i konsten att själv kunna prata det.
– Vi hade ett mycket svårt liv i Afghanistan. Sverige var det givna målet när vi inledde vår flykt och här ser vi framtiden för vårt barn, säger Ali.