Vid ett seminarium i Uppsala på fredagen, arrangerat av Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, presenterades en sammanställning av forskning kring kopparkorrosion, eftersom koppar är det material som ska utgöra det yttersta lagret av kärnavfallskapslarna.
Peter Szakálos, forskare i ytkemi och korrosionsvetenskap vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, redovisade forskning om kopparkorrosion från bland annat Japan, Finland, USA och Sverige.
– Vi ser i flera studier att den korrosion som uppmätts konsekvent är runt 10 000 och 100 000 gånger högre än den siffra som SKB använder i sin säkerhetsanalys, berättar han.
Bland annat en studie gjord i Finland förra året, där ett slutförvar planeras i Olkiluoto, visar att i förhållanden som liknar dem som finns i Forsmark skulle kopparskiktet i kapseln utsättas för upp till 10 000 gånger mer korrosion än vad SKB:s siffror säger under de första 1 000 åren. Liknande studier i Japan inför byggandet av ett slutförvar där visar på samma grad av korrosion. Dessutom visar studier på bland annat strålningens effekt på korrosion och på sprickbildande korrosion i saltrika miljöer att korrosionen kan accelereras ytterligare.
– I SKB:s säkerhetsanalys har bara en typ av korrosion tagits upp. Men det vi ser i den forskning som gjorts är att dessa kapslar kommer att utsättas för en mängd olika typer av korrosion. Värmen från det högaktiva kärnavfallet hettar under de första 1 000–2 000 åren upp grundvattnet runt kapsel och skapar en bastueffekt som är absolut sämsta tänkbara miljö om man vill undvika korrosion, säger Peter Szakálos.
Under seminariet presenterades också ett alternativ till den lösning SKB valt, som skulle kunna lösa en del av de problem som skapas av kopparkorrosionen. Karl-Inge Åhäll, docent i geologi vid Karlstads universitet, presenterade en studie från Sandialaboratoriet i USA där en metod med djupa borrhål föreslås som slutförvar.
– Om vi gräver oss ned till mellan 3 och 5 kilometers djup, långt under det föreslagna djupet på 500 meter, slipper vi en mängd av de problem som kan uppstå. På den nivån finns det ingen risk för att radioaktiva material sprids till grundvattnet.
– Men i så fall måste vi göra en satsning på att utveckla den nödvändiga tekniken, säger Karl-Inge Åhäll.