Föroreningar undersöks

- De här rören har vi placerat ut där det fanns vita fläckar i utredningarna. Vi har gått igenom tidigare undersökningar och sett var luckorna fanns, säger han.
Vattnet som kommer upp ur rören där bilskroten håller till i dag är förvånansvärt klart och Nicklas Larsson gissar att det till och med kan vara drickbart. Det kommer långt nerifrån marken under oss och om det finns några föroreningar så ger de effekter endast vid långvarig påverkan.

Kristina Jansson vid miljöenheten på länsstyrelsen som ansvarar för undersökningarna av markföroreningarna i Österbybruk låter inte heller särskilt orolig.
- Området prioriteras och det är med på listan över objekt som vi kommer att gå vidare med, men det är inte akut på samma sätt som exempelvis marken vid gamla Enköpingstvätten. Där finns det ett akut hot mot en vattentäkt.
Att det slogs på trumman stort när föroreningarna upptäcktes på 1990-talet och talades om behovet av skyndsamma åtgärder förklarar hon bland annat med att det här var under den period när man först började undersöka markföroreningar i Sverige.
- Det har hänt mycket sedan dess och mycket kunskap har kommit till. Man har bland annat lärt sig att det är kostsamt att göra åtgärder på sådana här platser. Om man har fel så kanske man måste göra om och det kostar oerhört mycket.
Därför vill hon nu att hela området ska vara genomgånget innan man fattar några beslut om sanering.
- Vi vill ta ett helhetsgrepp. Om det även finns föroreningar i Filmsjön och Sundbroån och längre upp i vattensystemet så vill vi veta det först. Vi ser tendenser att föroreningarna sprider sig men vi vet inte om det är sedimenten i vattendragen eller om det är industriområdet som är huvudkällan.

Att undersökning avlöst undersökning är vanligt när det gäller den här typen av arbete.
- Ofta blir det mycket kompletterande undersökningar. Man undersöker en sak och sedan ger det ena det andra.
En annan orsak till att det tagit tid är att länsstyrelsen utrett vilket ansvar efterföljare till företag som tidigare drivit verksamhet på platsen har. Tre av företagen, Fagersta Seco, Investment Kinnevik AB och Österby Marine har sagt ja till att bekosta de utredningar som pågår nu, medan Erasteel Kloster har överklagat länsstyrelsens föreläggande när det gäller ytterligare undersökningar i Filmsjön. Ärendet ligger nu hos miljödomstolen.

Först när tvisten är löst och samtliga undersökningar avklarats kan länsstyrelsen göra en bedömning även av ansvaret för att bekosta en framtida sanering. I det läget kommer man också att föra en dialog med Naturvårdsverket för att se vad som kan bekostas med statliga medel.
- Kraven från Naturvårdsverket har växt fram och blivit tydligare med åren. Idag hade vi aldrig fått åtgärda enligt den undersökning som gjordes 1997 och det var kanske tur att det inte gjordes då heller, säger Kristina Jansson om den långa tid som förflutit sedan starten.
Även på Naturvårdsverket är man medveten om att det händer att utredningar drar ut på tiden.
- Från att man får kännedom om potentiella föroreningar tills området är färdigutrett kan det ta ganska lång tid. Det är av stor vikt med noggranna undersökningar så att man vet hur spridningen ser ut och kan beräkna kostnaderna för sanering. Men det är klart att man kan tycka att mer än tio år låter länge, säger Erika Skogsjö, handläggare vid enheten för förorenade områden.

Hur är det då i Österbybruk, behöver befolkningen känna någon oro för föroreningarna? Nej, det tycker inte Kristina Jansson.
- Det vi har sett hittills så handlar de största riskerna om miljön och spridningen ut till vattnet. Det är klart att om man är vid Sågdammen bör man iaktta viss försiktighet. Men jag tror inte det är så många som badar där och riskerar att komma i kontakt med sedimenten.
Hur är det med fisken? Kan man äta fisk från Sågdammen?
- Vid ett tillfälle gjordes försök med provfiske men man fick aldrig någon fisk. Och även om man skulle dra upp fisk där tror jag inte man äter fisk i de mängderna att det innebär någon fara.

Det har sagts att barn inte bör leka vid området runt Sågdammen och vid ett tillfälle talades det om att sätta upp staket för att människor inte skulle komma i kontakt med deponin, men det har aldrig gjorts.
- Nej, vi har inte tyckt att det är aktuellt i nuläget. Det är klart att om man hittar höga halter av föroreningar ytligt vid de fortsatta undersökningarna så kan man tänka sig att hägna in området precis som man har gjort i Dannemora, säger Kristina Jansson.
En första konkret åtgärd kommer dock att vidtas inom kort när brunnen mellan gamla laboratoriet och Sågdammen saneras.
De undersökningar som genomförs nu avslutas i slutet av året och ska sedan sammanfattas. Om allt går som på räls skulle en sanering av hela området kunna påbörjas 2011, men det kan också dröja ytterligare. När spaden väl sätts i jorden kan det mycket väl ha gått både 15 och 20 år från den tidpunkt när den första undersökningen genomfördes 1997.

Föroreningar undersöks - igen