Det gamla vattentornet kan ses från nästan hela centrala Östhammar.
Året var 1915. Östhammar tillhörde då Stockholms län, som föreslog att ett sjukhus med 100 bäddar skulle byggas. För att göra detta behövdes bättre vattenförsörjning. Där föddes idén om vattentornet som idag syns över Östhammars busstorg.
– Kommunen hade inte pengar, och hade heller inte rätt att låna pengar. Det var borgmästaren som beslutade att pengar skulle lånas från staten. Man fick ett lån på 100 000 kronor och satte igång bygget i juli 1915, säger Karl-Fredrik Ingemarsson, på Frösåkers hembygdsförening.
På den tiden fanns brunnar vid bland annat Rådhustorget, Pålkällan och Sankt Eriks källa vid Källör.
– Där gick folk med sina kannor för att hämta vatten. De flesta brunnar som fanns i fastigheter dög bara till tvätt och disk, men inte att dricka, säger Karl-Fredrik Ingemarsson.
Skydd har satts vid sidan av trapporna för att öka säkerheten.
Vattnet till tornet hämtades från berget. Där under visste man att det fanns gott om vatten. När tornet stod klart fanns i toppen en vattentank på 200 kubikmeter.
– Av de 200 hade Stockholms län abonnerat 50 av dem. Resterande 150 kubik fick staden, säger Karl-Fredrik Ingemarsson.
Det 41 meter höga tornet stod klart bara elva månader efter bygget startade.
– Det sattes igång med en väldig fart, man byggde det på rekordtid. Det var inget eftermäle om tilläggspengar eller så, utan man byggde ett vattentorn med avsedda pengar, säger Karl-Fredrik Ingemarsson.
Från botten till toppen är det strax över 200 trappsteg.
Vattentornet användes fram till år 1970, då det nya tornet byggdes vid Ulrikeberg. Idag är tornet mest en del av stadens siluett, utan något användningsområde.
– Det är fullt funktionellt idag, om man skulle få en nödsituation. Trävirket inne i byggnaden är helt intakt, i samma skick som när det byggdes, säger Karl-Fredrik Ingemarsson.
Förr gick det att ta sig upp i vattentornet för att se på utsikten. Då kostade det 25 öre för en grupp eller 15 öre för en enskild, berättar Karl-Fredrik Ingemarsson.
– Den siste mannen som hade ansvar för arbetet i tornet var Pump-Kjell och hans hund.
I tornets topp finns fönster i alla riktningar med en rejäl utsikt i varje.
Tornet står idag tomt. Diskussioner om att göra om det till café, restaurang och utställningslokaler har funnits tidigare.
– Östhammars kommun verkar ha måttligt intresse, men det är en kulturhistoriskt viktig byggnad. Man skulle kunna lyfta fram dess historia bättre, säger Karl-Fredrik Ingemarsson.