Flera fiskarter i Östersjön hotade

Situationen för flera fiskarter i Östersjön är akut. Torsken har minskat dramatiskt sedan 80-talet, ålen kan vara på väg att utrotas och strömmingen blir allt magrare. På Fiskeriverket i Öregrund menar man att det krävs kraftfulla åtgärder om vi alls ska ha något lokalt fiske att tala om i framtiden.

Östhammar2007-04-10 00:01
Det har skett drastiska förändringar för fisken i Östersjön på senare år. Att torsken minskat rejält i antal är ett välkänt faktum. Magnus Appelberg, chef vid Fiskeriverket i Öregrund, berättar att det i dag bara finns torsk från Ålands hav och söderut.
- Och samtidigt som torsken har minskat har skarpsillen ökat, berättar han.
För det är så det fungerar i havet. Allting hänger ihop. Torsken åt skarpsill. När torsken försvinner blir det fritt fram för skarpsillen.
- Det är ett knepigt samband där allt är länkat till varandra.

I innerskärgårdarna och även vid Upplandskusten samt norrut i Bottenhavet ser det i stället bra ut för abborren och allt fler yrkesfiskare går mer och mer över till abborre.
Samtidigt minskar abborre och gädda i Stockholms ytterskärgård och ned till Kalmarsund.
- Ynglen svälter ihjäl efter att de har kläckts. De får helt enkelt inte tillräckligt med mat.
Och här kan det ökande antalet skarpsillar vara boven i dramat. Abborrynglen i ytterskärgården är beroende av mat som kommer utifrån havet, och skarpsillen och spiggen konkurrerar om samma föda.

Strömmingen har också minskat rejält i antal från 1975 till år 2000 i det som kallas Egentliga Östersjön. Däremot har man sett en ökning i Bottenhavet sedan mitten av 90-talet.
Samtidigt har storleken på strömmingen minskat, fiskarna har helt enkelt blivit magrare.
- Det är väldigt märkligt att de ökar så kraftigt i antal och går ned i vikt. Vi kommer att göra en oberoende undersökning av detta i höst för att vi ska förstå vad det är som sker, berättar Magnus Appelberg.
Dessutom har de lokala yrkesfiskarna i Uppland noterat att fångsterna av vårlekande strömming, fisk som används till surströmmingstillverkningen, blivit allt sämre. Exakt vad det beror på vet Fiskeriverket inte ännu, men man har en misstanke om att det hänger ihop med att strömmingen inte går in och leker vid kusten på samma sätt som tidigare.
- Vi har flera uppgifter som tyder på att det är så, säger Magnus Appelberg.

Han betonar att utfiskningen i Östersjön bara är en av orsakerna bakom problemet. Även övergödning och klimatförändringar spelar en roll. Klimatförändringarna gynnar till exempel de typiska varmvattenarterna medan en fisk som sik drabbas.
- Siken gillar inte värmen och gick ned rejält i antal under 1990-talet. Samtidigt ökade antalet sälar, och sik och säl hör ihop.

Just konflikten mellan säl och fiske är ett av de problem som Magnus Appelberg ser allvarligt på. Han menar att vi inte bara borde bekymra oss för fiskarna i havet utan också för yrkesfiskarna.
- Det finns snart inget kustnära fiske kvar i Östersjön och det är väldigt synd eftersom det också betyder att tillgången på närproducerad mat försvinner. Försvinner de lokala fiskarna så får vi äta hokifiléer från Nya Zeeland i stället och det ökar vår miljöpåverkan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!