Det är torsdag kväll. Klockan är strax före 18 och redan har många cyklister samlats vid Pålkällan i Östhammar.
– Det är här vi brukar samlas flera vardagskvällar i veckan och även på helgerna, men antalet deltagare bara ökar och ökar så snart måste vi nog byta samlingsplats. Vi vill ju inte orsaka trafikkaos, säger Kent Haglund.
Han är en av grundarna till den nybildade cykelklubben CK Stabil och han gläds förstås åt att allt fler upptäcker hur kul det är att cykla tillsammans med andra.
Själv tränade Kent Haglund aktivt i unga år, men sedan föll träningen i glömska och det var först förra året som han bestämde sig för att börja cykla – sedan han bland annat kommit över en bok om hälsa och hur viktigt det är att vi rör på oss. Inte minst för hjärnan.
– Fördelen med cykling är att du kan köra även om du är tung eller har ont någonstans. Det är en mycket skonsam träningsform och dessutom är den rolig, säger han.
Och roligt verkar många Östhammarsbor tycka att det är. Allt fler cyklister rullar in till Pålkällan, i alla åldrar och med såväl landsvägscyklar som mountainbikes (MTB).
– Vi landsvägare brukar köra någonstans mellan fyra och sex mil på vardagskvällarna och i kväll blir det nog en tur på fyra och en halv, runt Tuskö och Öregrund, säger Claes Nord.
På helgerna blir det ofta längre – tolv mil är ingen ovanlighet – och då pausar deltagarna för fika någonstans på vägen.
– En höjdpunkt är när vi har kört till Älmsta och ätit glass på Väddö gårdsmejeri.
En liten bit från cyklisterna med smala landsvägsdäck står några barn framför sina cyklar. Enbart sådana med breda och väl mönstrade däck.
– Vi ska köra mot Norrskedika i kväll, bland annat i grusgropen där ungarna tycker att det är så roligt att köra, säger Liying Wallentin.
Hon leder barntruppen och ofta får deltagarna ett femtontal kilometer i benen. Ibland uppemot tjugo.
– Det är barnen själva som vill att vi ska köra längre. De tycker att det är så roligt, säger hon.
Vad är det som är så kul med att cykla?
– Att man kan köra fort, säger Arvid Hedrén, snart åtta år.
– Att man kan hoppa och köra i gropar och över stenar, säger klasskamraten Alwin Imrell.
Så är det äntligen dags att ge sig av på kvällens runda. Landsvägscyklisterna grupperar sig efter tänkt hastighet och detsamma gör MTB-cyklisterna.
– Vi brukar kalla dem som vill köra fort för raketer och de får dra iväg först. Därefter kommer de som inte vill köra fullt lika snabbt och om någon i snabba gruppen inte orkar eller vill köra så fort längre är det bara att vänta in gruppen efter. Alla kan vara med, säger Claes Nord och får medhåll av Kent Haglund:
– Ett av målen med vår träning är just att alla ska kunna vara med och därför erbjuder jag och min fru extra lätt MTB-träning på söndagar.