Fler alternativ till slutförvaring av kärnbränsle efterlyses
Hur många alternativa platser och metoder bör redovisas när Svensk Kärnbränslehantering, SKB, ska lämna in sin ansökan om slutförvar för använt kärnbränsle? Frågan diskuterades under en heldag på Arlanda i torsdags och alla var inte överens.
- Det är viktigt att diskutera alternativ. Vilka är rimliga? Frågan är inte bara experternas utan också den lilla människans, konstaterade Kristina Glimelius, ordförande i Statens råd för kärnavfallsfrågor, KASAM, som arrangerade seminariet.
Frågan engagerar. När ett hundratal personer från berörda kommuner, myndigheter och miljöorganisationer diskuterade alternativ var debatten stundtals intensiv men frågorna dominerade till de församlade juridiska och tekniska experterna.
När det gäller metod är SKB:s arbete inriktat på den så kallade KBS-3-metoden (se faktaruta) och platsen är först och främst inriktad på Forsmark eller Simpevarpshalvön utanför Oskarshamn.
Lagligt stöd saknas
Jonas Ebbesson, professorn i miljörätt vid Stockholms universitet, menade att det finns inget lagligt stöd för att avgränsa alternativa platser till bara två stycken.
— Varken kärntekniklagen, miljöbalken, lagförarbeten eller praxis gör den avgränsningen.
Och det har heller inte SKB gjort, ansåg dess vd Claes Thegerström.
— Vi har inte bara tillgång till information från de två platserna, utan från många andra ställen där vi samlat data från berggrunden.
— Den enda geografiska avgränsningen enligt lag för slutförvaret är Sverige, sade Jonas Ebbesson.
Han fick inte medhåll av Johan Swahn från Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG.
— Man borde göra en analys över vad en lokalisering av slutförvaret utanför Sveriges gränser skulle innebära, till exempel av en plats som inte utsätts för istäcke vid en kommande istid.
Bra princip
Saida Laârouchi Engström, ansvarig för miljökonsekvensbeskrivningen kring slutförvaret på SKB, tyckte inte att det var en god idé utan menade att det är en bra princip att Sverige ska ta hand om sitt eget avfall.
När det gäller metoden diskuterades flera olika alternativ (se faktarutan) men också platsvalet.
Nils-Axel Mörner från Miljörörelsernas kärnkraftssekretariat, MILKAS, oroades över vad landhöjningen kommer att göra för ett slutförvar 500 meter ner i urberget.
— För 9 663 år sedan var det en stor jordbävning i Sverige när Bodagrottan bildades. Den var full med explosiv metangas. Vad händer med djupförvaret om det kommer nya jordbävningar?
Från miljörörelsens sida ansåg flera att det är väl sent att börja prata om alternativ nu.
— Vi hyser tvivel om att man ska hinna penetrera de andra alternativen ordentligt, sade Charly Hultén från MILKAS.
Så jobbar vi med nyheter