Firandet som sitter i ryggmärgen

Knutmassofirandet i Gimo sitter i ryggmärgen hos Gimoborna. Traditionen går långt tillbaka till tiden, faktiskt så långt att det inte behövs någon som organiserar det hela. Alla vet att den 13 januari vid klockan 19:00 är det karnevalsyra som gäller, oavsett väder. I år höll sig så väl kylan som regnet borta vilket lockade fler folk än vanligt. Detta trots att Knutmasso inföll på en vardag. Det är åtminstone korvförsäljaren Torbjörn Åströms kvalificerade gissning.
- Det har i alla fall gått åt mer korv än vanligt, säger han och får medhåll av sin medhjälpare Maria Andersson som har fått springa fram och tillbaka för att fylla på förråden.

För någon som aldrig har varit på Knutmasso i Gimo kan det vara svårt att förstå hur själva firandet går till och framför allt att det inte finns några bakom som organiserar det hela. På sätt och vis påminner det om ett smått kaosartat lämmeltåg, bortsett från att det i Knutmassos fall inträffar vid ett visst datum varje år och att deltagarna är utklädda och ibland lite smått överförfriskade. Torbjörn Åström berättar att flera har stannat och frågat honom när evenemanget börjar.
- Det "börjar inte", folk bara kommer hit när de har tankat klart hemma, säger han och skrattar.
- I ena stunden kan det vara helt tomt och sedan när man tittar upp är det fullt med folk.

Några som har sett till att vara på plats i närmare 30 år är de erfarna medlemmarna Gugges gäng, i år utklädda till de tecknade figurerna Fifi och Blomsterfröna. Efter att, enligt egen utsago, ha vunnit i 20 år, spelar vinsterna inte längre någon roll.
- Vi skiter i det, vi gör det här för ungarna, säger Per "Gugge" Gustavsson och tillägger:
- Det kostar 20 000 kronor att bygga det här och vi vinner 3 000. Då förstår du att det vi gör det för att det är roligt.
Någon vinst blev det heller inte, däremot en stark andra plats efter en hård kamp mot årets största ekipage - Indianbyn, ett namn som minst sagt gjorde ekipaget rättvisa. Hela 37 personer i alla åldrar, alla utklädda till indianer, inklusive tipi och kittel över levande eld, imponerade på många av åskådarna. Att valet föll på indianer berodde på gruppen yngre deltagare.

- Det var premiär med barnen, så vi skulle vara nåt tillsammans med dem, förklarar en av storhövdningarna.
Två stycken som beundrade ekipaget var Lena Ågstrand och Håkan Sjökvist från Alunda, som tyckte att årets Knutmassofirande var bättre än fjolårets.
- Det är många barn som är med sina föräldrar och det tycker jag är kul, säger Lena Ågstrand.
Själv har hon varit på plats i så gott som varje år, både som deltagare och åskådare.
- Jag tycker att det är kul att de fortsätter med det här, säger hon.

Firandet som sitter i ryggmärgen

Får, dansband, indianer och jättebebisar. När Knutmasso firas i Gimo vet fantasin inga gränser. Trots vintern var det högtryck över det lilla samhället där den traditionella maskeraden lockade fler åskådare än vanligt.