I samband med Ordfestivalen i Östhammar på lördagen utsågs berättaren och folkbildaren Stig Unge till årets ordpristagare.
Du fick veta om utnämningen för ett par veckor sedan, har du hunnit smälta den?
– Jag vet inte, men jag tycker att det är jätteskoj och jag ser det också som ett pris till alla jag har fått mina berättelser av. Dessutom känns det fint att få ett pris som är så inriktat på ordet som Ordpriset är. Inte bara det skrivna utan också det lästa och talade, säger han.
Stig Unge är 72 år, bor i Bolka mellan Östhammar och Öregrund tillsammans med sin hustru Tippi, och han är radiojournalist i grunden.
Hur kom det sig att du blev intresserad av sägner och berättelser?
– En del av intresset föddes när jag var på Kreta för många år sedan. Under en bussresa över ön berättade reseledaren sagor hela tiden och på det viset berättades landskapet fram för oss. Det var en fantastisk upplevelse.
– Arbetet på Utbildningsradion i Uppland innebar också ett berättande. I ett projekt skulle jag producera fyra program, ett i varje väderstreck, och i dem jag skulle berätta historier om olika platser.
Det blev dock mycket mer än fyra program. När Stig Unge slutade på Utbildningsradion i början av 2000-talet hade han gjort ungefär åttio program och med dem som grund började han då skriva ner sina berättelser.
– I samma veva började jag också åka runt och berätta dem. Jag gör det fortfarande och varje gång jag besöker en plats för att hålla föredrag får jag flera nya historier på köpet, så inget berättande blir det andra likt.
Berättandet har gått som en röd tråd genom Stig Unges liv och sedan tre år tillbaka förvaltar han det på ett nytt sätt. Genom att odla pelargoner.
– Pelargonerna färdades hit med Ostindiska kompaniet från urhemmet i Kapprovinsen i Sydafrika och jag ser dem som ett kulturarv i kruka. De är som små berättelser i det stora och man håller dem vid liv genom att byta, precis på samma sätt som det fungerar med berättelser, säger han och fortsätter:
– Vi har till och med byggt ett speciellt rum för pelargonerna och jag fotograferar och dokumenterar dem alla.
Han skriver också i Pelargonsällskapets medlemstidning, men annars har Stig Unge skurit ner på sina engagemang för att äntligen ta tag i boken han tänkt skriva. Berättelser har han så det räcker och blir över, det som återstår är att välja vilka som ska få vara med.