Sten Niklasson gör det han älskar. Sedan 25-års åldern har han samlat stuffer från jordens alla hörn. Nu finns det mesta i montrar på Mineralmuseet i Dannemora.
Det var i 25-årsåldern som Sten Niklasson började göra skäl för sitt namn. Vid ett besök i Kanada fick han med sig tre lådor sten som gåva.
– Jag öppnade lådorna och insåg att de här stenarna betyder mer för oss människor än vi kan ana, säger han.
Stenlådorna han fick, när han utsänd av regeringen skulle prata med representanter för Kanadas motsvarighet till Sveriges geologiska undersökning, blev starten på ett livslångt intresse. Hans uppdrag inom näringslivet och regeringen tog honom till olika delar av världen och på många platser fanns det han sökte – mineraler.
Idag är han 83 år och har ett digert cv. Han har haft viktiga poster inom regeringen, men också varit generaldirektör för Patent- och registreringsverket samt koncernchef för Fortum. Dessutom har han skrivit populärvetenskapliga böcker.
Vi befinner oss i det nyinvigda Mineralmuseet i Dannemora. Sten Niklasson har precis lämnat över en, säger han, sista del i en diger samling. Nu består museet av tre rum, ett med mineraler, ett med bergarter och så det sista där montrarna med fossiler precis satts upp.
Stenbitarna eller "stufferna" som det heter på mineralspråk kan se väldigt olika ut. En del skimrar, andra liknar mest - en vanlig sten.
– Stenriket är ett rike som inte är lika känt som de andra två, växt- och djurriket. Men faktum är att vi människor kommer i kontakt med mineraler alla dagar, året runt. Från morgonpillret du stoppar i dig för att hålla dig frisk, tills du stänger av din tv på kvällen. Och vandrar du runt i en shoppinggalleria med kalkstensgolv, så trampar du troligen på fossiler i form av utdöda bläckfiskdjur, säger han.
Sten Niklasson skramlar med sin nyckelknippa och öppnar en monter. Han tar fram de exemplar som vi noviser oftast stannar till vid. Ovanliga formationer, kristaller, blå, röda eller grönskimrande stenar. En del av stenarna berättar om livet för miljontals år sedan, andra kan bli smycken. Ett besök i stenriket är en lektion i geologi, en berättelse om jordens uppkomst eller en konstnärlig inspiration.
– Allting här har en historia, den här till exempel, säger han och håller upp en orangeskimrande sten – en eldopal.
– Den kommer från Mexiko dit jag och min hustru reste för att leta efter en opalgruva. Ryktet hade gått på byns postkontor att någon kommit som var intresserad av byns stenar. Så plötsligt uppenbarade sig en man till häst som visade oss rätt och vi kom hem med kilovis av eldopaler.
Mineralmuseet i Dannemora. Visningar kan bokas hos Stiftelsen Österbybruks herrgård.
Han har fri tillgång till sin samling, även om han gett bort den.
– Jag kan åka hit när mineralsuget blir för stort.
2004 överlämnade han sin gåva till Östhammars kommun, som nu alltså sätter någon slags punkt.
– Ja nu är det komplett, säger kommunens destinationsutvecklare Lisa Karm Togo.
Kommunstyrelsens ordförande Fabian Sjöberg (M) ska klippa bandet. Han tycker att det är en imponerande samling.
– En fin gåva med en historia, viktig att ta del av för nästa generation, säger han.
Annica Trolin Andersson har guidat i Dannemora sedan lång tid och hoppas på en nyöppning av gruvan.
Nu när museet är komplett ska det visas upp för allmänheten. Den som känner för en titt kan höra av sig till Österbybruks herrgårdsstiftelse. Stiftelsens verksamhetschef Bengt Lindholm laddar redan för sommarens guidningar.
– Dannemora har stor betydelse för svensk historia och där ingår förstås mineraler och bergarter, säger han.
En av dem som redan provat på att guida i museet är Annica Trolin Andersson.
– Det här är skithäftigt. Stenar är inte bara stenar, de har naturvetenskaplig betydelse förstås, men en del är också rena konstverken, säger hon.