– Tjejerna! Tjejerna! lockar Fredrik Sundqvist med en gul kanna godis och snart får han en klunga kelsjuka får efter sig. De tolv tackorna följer sin husse i varje steg och trängs för att komma närmast. Om det är kärlek eller innehållet i den gula kannan som bidrar till allt buffande och knuffande är svårt att säga.
– Vi har flaskmatat dem allihop och de är väldigt tama. Nu när de gått upp i åttiokilosklassen kan man tycka att de är lite väl tama, säger han och motar ned ett av fåren som ställt sig på tå för att nå fram.
I den nya mejeribyggnaden ligger putsen kvar på golvet och det grå betongskalet saknar fortfarande färg. Men i husets hjärta, ystrummet, är produktionen av fårost i full gång. En liten gryta står och ångar på kokplattan.
– Det är lite miniystning på gång. Jag får köra på det jag har, experimentera lite.
Var tredje dag fylls de stora ystgrytorna med mjölk. Efter uppvärmning stjälps den gryniga ostmassan upp och kyls i 20 till 30 minuter, beroende på vilken osttyp man vill ha.
– Ostmassa är det bästa som finns, doften efter en ystning är helt fantastisk. Jag tror aldrig att jag kommer bli för gammal för att äta ostmassa, säger han och skrattar.
Efter kylningen tillsätts nya bakterier och löpe. När osten stått i en timme blir den till en fast gelé som man skär i små kuber. Den formas sedan i runda plaströr, som vänds en gång i timmen.
– Att göra ost är som att ta hand om ett litet barn, du får aldrig släppa ögonen ifrån den eller slarva, säger Fredrik Sundqvist.
Renoveringen har tagit några år, men sedan tanken om gårdsmejeriet väcktes hos Fredrik Sundqvist har det gått snabbt. För tre veckor sedan fick han klartecken från Livsmedelsverket och kan snart börja sälja ost i sin gårdsbutik. De tre kylarna är redan fulla med små halvfärdiga och färdiga fårostar. Blåmögel i den ena, vitmögel i andra.
– Blandar man blir det blåmögel och vitmögel överallt. Det är väldigt noga det där.
Det är hantverksmässigt, omsorgsfullt och oförutsägbart. Fredrik Sundqvist har själv utlyst ett förbud mot e-nummer på gården och allt görs från scratch och med egna råvaror. I framtiden hoppas han kunna utöka de tolv fåren till ett hundratal och nästa sommar kör han i gång försäljandet på gården.
– Det här är en dröm, att få leva nära jorden och naturen och göra det jag tycker är roligast. Om jag kan försörja mig på detta i framtiden så blir jag väldigt lycklig.