När Hawa Boones tvååriga son blev kidnappad av milisen fick hon nog. Hon bestämde sig för att fly från otryggheten och kriget i Somalia. Att det blev Sverige var en slump. Hon kontaktade en människosmugglare och var beredd att fly vart som helst där det inte var krig.
Han ordnade med falska pass och dokument för resan. Det var dyrt med handlingar och pengar till smugglaren, och Hawa Boones hade bara råd att ta med sig två av sina fyra barn. Hon valde de minsta. Den kidnappade sonen Adbi, som hon fick tillbaka från milisen efter att ha betalat en stor lösensumma, och den yngsta dottern Aisha. De äldre barnen fick bo hos hennes farmor i Etiopien.
– Det var hemskt att lämna dem hos min sjuka och åldriga farmor, men jag hade inget val.
Återföreningen tog längre tid än Hawa Boones kunde ana. Migrationsverket ville ha handlingar som styrkte hennes identitet och dokument som styrkte att hon var biologisk mamma till sina barn. Handlingar som är självklara i Sverige men som inte existerar i Somalia.
– Det har saknats både regering och myndigheter i Somalia de senaste 21 åren. Jag hade ingen aning om vem jag skulle vända mig till för att få de handlingar som Migrationsverket ville ha.
Att förstå alla blanketter var också en pärs och Hawa Boones fick mycket hjälp med det praktiska av Röda Korset i Östhammar. Sex gånger fick hon avslag på sin ansökan om att få sina barn till Sverige. I dag vet hon inte vad som fick henne att fortsätta kämpa. Men hon reste sig efter varje avslag. Försökte att fokusera framåt, läsa svenska och förstå hur det svenska samhället är uppbyggt.
– Språket är nyckeln till allt. Jag är glad att jag bor där jag inte har så många landsmän omkring mig. Nu tvingas jag prata svenska.
Den första tiden i Sverige var det inte bara blanketter som det var svårt att förstå. När ett av barnen fick utslag och hög feber gjorde hon som i Somalia, svepte in det i en filt och gick till läkaren. På vårdcentralen frågade de om det var akut, annars måste hon boka tid. Hon visste inte om det var akut och vad som räknades som akut i Sverige. Och hon visste absolut inte hur man bokade tid via telefonen.
– Tänk dig själv, jag kunde inte svenska och så skulle jag försöka förstå en mekanisk röst och sedan göra en massa sifferval.
Hon fick hjälp på vårdcentralen. Barnet i filten hade vattkoppor. Efter besöket köpte hon ett lexikon och slog upp ordet akut. I dag har Hawa Boones läst svenska och sedan någon vecka tillbaka har hon även en undersköterskeexamen. Att det blev vården var ett taktiskt val. Hon säger att hon och andra i liknande situation inte har så många alternativ. De får ta de arbeten de får. Och hon är nöjd, med sig själv som lyckades, och med sitt nya arbete som timvikarie i kommunen.
Men mest nöjd är hon över att familjen är återförenad. Efter att Migrationsverket gjort DNA-analyser fick fjortonåriga Hodan och sextonåriga Ayaan komma till Sverige. Den 28 december landade deras plan i Sverige. Samma datum som Hawa Boones plan landade sex år tidigare.
Hon beskriver lättnaden när familjen åter var samlad och hur all stress rann av henne. Nu har hon uppnått sina mål; familjen bor tillsammans i ett tryggt land utan krig och hon har ett yrke. För Ayaan och Hodan betyder återföreningen även att de får en möjlighet att gå i skolan, någonting som de bara gjort sporadiskt i Addis Abeba.
– Jag är jätteglad över att kunna gå i skolan och få vara tillsammans med familjen i Sverige, säger Ayaan.