Få överklagar beslut i trafikfrågor

Solfrid Aagedal Sundberg är trafikhandläggare på tekniska kontoret i Östhammar. Hon berättar att det är ganska vanligt att kommuninvånare ringer till tekniska kontoret med synpunkter på trafiken och önskemål om hastighetsbegränsningar eller fartdämpande åtgärder.
- Då ber vi dem att göra en skrivelse till trafiknämnden, och när den inkommit begär vi i de flesta fall ett yttrande från polisen. Sedan åker vi ut till platsen och kollar hur det ser ut och om det finns något som skymmer sikten. Ibland står vi också och tittar hur mycket trafik det är.
Varje år handlägger tekniska kontoret mellan tio och tjugo sådana ärenden, och lägger fram beslutsförslag till politikerna i trafiknämnden. Under de 15 år som Solfrid Aagedal Sundberg jobbat med trafikfrågor har det ytterst sällan hänt att någon har överklagat ett beslut från trafiknämnden. Christer Segerström som är chefsjurist på länsstyrelsen bekräftar den bilden.
- Det är högst en handfull sådana ärenden per år i länet, och det är ganska sällan som vi ändrar en kommuns beslut.
Vad kan det bero på att så få överklagar, samtidigt som många klagar?
- Många enskilda personer inser nog att kommunen har ett stort utrymme för bedömningar. Det är inte lönt att överklaga, säger Christer Segerström.

Sune Pettersson (m) är ordförande i trafiknämnden i Östhammars kommun. Han säger att det är omständigheterna i varje enskilt fall som avgör vad kommunen beslutar. Avsmalnande vägar och vägbulor kan vara motiverat ibland, enligt Sune Pettersson. Men många invånare önskar att 50-vägar ska bli 30-vägar, och sådant måste man vara försiktig med, menar han.
- Om man har 30-väg på långa sträckor missar man ofta effekten. Polisen har inte möjlighet att kontrollera efterlevnaden, och då kör många för fort.

Men de flesta bilister sänker väl ändå farten på en 30-väg?
- Ja, det är inte omöjligt. Men man måste väga det mot att man invaggar folk i falsk trygghet om det plötsligt kommer någon som kör betydligt fortare.
Solfrid Aagedal Sundberg menar att det finns en aspekt i sådana här ärenden som ofta glöms bort.
- Jag som bilförare har alltid ett ansvar. Det ingår i utbildningen när man tar körkort att man måste anpassa farten och vara beredd på uppdykande hinder. Kommunen kan inte bygga bort allt med farthinder, utan det måste finnas en framkomlighet för att en tätort ska vara fungerande.
Det man kan göra om man är orolig för barnens säkerhet i trafiken är att sätta upp en skylt med texten lekande barn. Skylten får placeras på eget staket eller egen tomt, men inte på kommunal gatumark och lyktstolpar, säger Solfrid Aagedal Sundberg.
Hon påpekar också att föräldrar har ett ansvar för sina barn.
- Gatan är ingen lekplats, även om det finns de som använder den så.

Få överklagar beslut i trafikfrågor

Varje kommun har stor frihet att bedöma vilka trafiksäkerhetsinsatser som krävs på en viss gata. Det kan vara en del av förklaringen till att länsstyrelsen hanterar väldigt få överklaganden, samtidigt som många kommuninvånare har synpunkter på trafiken i närområdet.